Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 10. Odödligheten; offer; trolltrummans bruk; trollmän; qvinnan ohelig. Björnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
troll-trummans bruk. 2f)9
först begagnas af en 5—G års gosse (Forbus). Hon var alltid helig,
förvarades omsvept eller i fodral af lomskinn i påssio, ingen manbar
qvinna fick röra vid henne eller ens inom tre dagar färdas öfver den
väg, der trumman vid Lappens resor i raidons sista släda blifvit förd.
ty eljest skulle qvinnan dö öller något ondt henne vederfaras; skedde
det nödvändigtvis, kunde dock saken försonas med en messingsring till
trumman (Rehn).
Att slå trumman heter på lapska håbdab tsabmet; men att bruka
henne, liksom andra öfveraaturliga konster, kallas menret.
Trumnings-sättet var i allmänhet följande: Man fattade trumman i botten-handtaget
med venstra handen och höll henne mot knäet; arpa (visaren) lades
med bugning på det uppåt vända skinnet; trumman skakades ett tag,
så att arpa antog cn af ödet eller för ändamålet, bestämd plats;
hammaren fattades med högra handen och applicerades med slag på
trumskinnet-, till en början sakta, sedermera hastigare och starkare. Af
visarens gång, stället der han stannade, o. dyl. drog man sedan sina
slutsatser. — Sätten att bruka trumman och ändamålen skildrar Rehn, hvarje
för sig och utförligare sålunda:
l:o "När han vill förfara huru på främmande orter tillstår, slår
Lappen på trumman således, att en stor knippa messingsringar till
samman bundna vid en mcssing-ked läggas på solens figur, sedan hafver
Lappen en tveklufven hammar af ben gjord, hvarmed han slår på
trumman, och ringarna löpa omkring på dess botten. Emellertid sjunger
Lappen med en hög röst och stämma, hvilket de kalla joikat, dertill
med sjunga alla Lapparne och Lapp-qvinfolken, som då äro tillstädes,
manfolken med deri högre och qvinfolken med den lägre stämma, hvilket
(lfJ kalla éuura; i deras sång bruka de några ord, såsom isynnerhet att
nämna den ort, ifrån hvilken de vilja hemta tidender", samt det
ställe der den vistas som skall kunna uppenbara hvad de vilja veta
(f*raan, sid. 127). "När ban nu länge hafver slagit på trumman faller
han neder som en sofvande menniska, dock emellertid måste dc, som
^listades, äro, män och qvinnor, kontinuera med sin sång, allt till dess
nmslagaren vaknar opp igen af sin sömn, hvarvid de skola påminna
°nom, hvad hans begäran var eller hvad lian ville veta; oeh då
begynner trumslagaren förtälja hvad. han med sitt trumslag förfarit hafver
ellev huru på fjerran orter tillstår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
