Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292 lapska språkets art;
lätt igenkänneligt, på samma gång som qvaliteten af hvad han lånat
antyder hvad lian behöft låna och på samma gång hans ungefärliga
ståndpunkt i civilisation, då lånet skedde.
Med dessa satser i minnet skall jag nu gå till en kort öfversigt
af hvad jag funnit vid en, i denna riktning företagen, kursorisk
granskning af lapska språket och lemna en öfversigt af dess kultur-ord.
Det lapska språket, same Mal*), hör till de s. k. agglutinerade
språken, och står således till ^utvecklingen mellan de enstafviga och
flexions-språken. Det utmärker sig genom en mängd casus och
post-positioner, men föga flexioner; negationer, förstärkningar och
inskränkningar i begreppen, lokal och rörelser samt de senares tid och
riktning m. m. uttryckes genom sådana efter-fogade stafvelser och ändelser.
Huru långt detta kan gå, upplyser Stockfleth (gram. tabell), då han
uppgifver att af ordet tjuouk, ljus, på sådant sätt uppstått 131 verber,
163 substantiver, 19 adverber, m. m., till samman 465 variationer, de
flesta med olika, många med hvar andra motsatt betydelse.
Genom denna sin karaktär, med hvilken jag här icke vidare kan
uppehålla mig, ordnar sig detta språk till tlen stora språk-stam man
kallar ugriska eller altai-språk, till samma stam som turkiska, ungerska,
samojediska och finska, andra mindre att förtiga. Men icke nog här
med; äfven i sjelfva orden, i språk-materialet, ligger en likhet, så stor,
att det mången gång synes verkliga språk-kännare omöjligt att
bestämma ordformernas prioritet i det ena eller andra språket, ehuru
mången är af den tanken att lapskan, der igenom att hon stått mera
stilla, bättre än de beslägtade språken behållit sin ursprunglighet och
renhet (se Dietrich, sidd. 63—64). Det är emellertid denna språk-likhet,
som föranledt Castrén och andra med honom liktänkande ensidiga
språkforskare, att anse Lapparne beslägtade med dessa folk, synnerligen med
det sist nämda. Hela deras fysiska bildning visar dock tydligen, att
någon sådan slägtskap icke finnes; språk-likheten visar blott att de
länge varit i beröring med hvar andra, eller öst ur samma källa.
Hvilken som uppmärksamt betraktat individer eller hopar af dessa folk,
") Det hör icke hit att ingä på iiSgon närmare skildring af språket; för den, som der om
vill taga kännedom, må jag hänvisa till de i literatur-iörtcckningen anförda böcker i
ämnet. Men så här i en hast tillåter jag mig anmärka, att språket in praxi minst eger
4 dialekter: svenska lapskan (äfven i Nordlands amt), norska (med Tornio), Enare (vester)
och Ponoi (öster om Imandra-sjön). I)e äro hvar andra så olika, att Lappen från en
trakt icke förstår den frän en annan, och så att dc för Nord-Lappiirnc at’ Stockfleth
införda slcril’tecknens ljud icko hafva motsvarande i svensk-lapskan. ’Här af ock den
vacklande stafningen i denna bok.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
