Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
304 skinn-beredning och sömnad;
skruv, m. fl., och i allmänhet de mera sammansatta verktygens namn
äro nästan genomgående af nordiskt ursprung. Yxan nämnes kerves
(finskt) eller aksjo, avsjo, säkerligen nordiskt*), det påminner om det
tyska "axt"; tjutto, stor-yxa (Fjellner), mcdl, liten och meves, slö yxa,
synas vara lapska, hvar imot pilo och tilesk, bila, äro nordiska.
Bland slöjder är sannolikt behandlingen af skinn och hudar — nakke
och tuolje**) — en af de äldsta; Lappen har ock för hit hörande
åtgärder idel lapska namn, från det att flå skinnet (lågget, niarket,
sadtjet, niadset, niuovvat) ända till dess fullständiga beredning (garfva =
altet, tilkot), till sämsk: sassne, sisste. Skinnen syddes mecl nål, aibme,
aime, förmodligen af horn, ben eller trä, då ordet är lapskt-finskt
(nalo är det moderna ordet) och tråd, kårostak, kårost eller senor =
soon, suona, suodn (suoidne? Stockfleth), med tillhjelp af pryl, podme
och pårretes (borr?) och längre fram med fingerborg, suorma käte.
Kårot och kårost samt käroltak söm, äro väl identiska med det finska
kuroa och dess derivater; men då detta icke synes hafva
samslägtingar i nordiska språk, då inhemska namn finnas för hampa (arpö (?)
och ruoiva ’***) och då kerdot (tvinna), tåjet (karda) och vipsia
(garn-härfva) hafva lapsk klang, ehuru deras härledning kan vara
tvifvelaktig|), synes det tänkbart att Lapparne åtminstone känt något
trådämne för söm, utom senan. Hvad angår dennas nyss anförda lapska
namn, har det en allt för stor likhet med det nordiska sena, att
likheten skulle kunna vara tillfällig; må hända kan man tänka sig att
här den ursprungliga benämningen gått förlorad och en lånad ingått,
då man måste antaga att sen-sömmen varit urgammal bland Lapparne,
lika väl som bland andra vilda folk, såsom Lartet t. o. m. visat vara
händelsen bland ren-periodens folk i Frankrike, hvilka haft samma in-
*) Gotiskt aqizi. Ahlqvist, som antager att äfven det finska kiroes är lån ur littauiskan,
fäster uppmärksamheten derpå, att för stenyxan väl mätte hafva funnits något namn,
fastän det gått förloradt. Men hafva Lapparne haft sten-yxa?
") Ahlqvist menar (sid. 90) att det förra betecknar skinn i allmänhet, åtminstone i dess
finska form, det senare beredd fäll af björn, ren eller elg.
’") Ahlqvist anmärker tillvaron af dessa båda namn (sid. 38) och finner saken besynnerlig.
Roivas betyder, enligt hans uppgift, på finska en bundt lin eller hampa, och då är j"
källan för ordet klar. Hvad angår ordet arpö, så kan jag icke tro annat än att det är
en förvridning af hampa. Ahlqvist anser äfven Finnarne hafva känt något vegetabiliskt
tråd-ämue, troligen en art nässla. Dä emellertid kerdot, tiijet och vipsia äro finska (se
nästa nol), så frångår jag det ofvan gjorda antagandet.
†) Med hänsyn till dessa ord har Ahlqvisls skrift (sidd. 72—76) gifvit mig anledning att
härleda kerdot från finska helträda. — spinna, täjet af lyö, tö = blånor, och vipsia af
finska vipsi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
