Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 11. Lapska språket; dess kulturord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
de främmande ordens i lapska
osannolikt, då det i de flesta fall är det minst civiliserade folket som
lånar, icke tvärt om, och då Lapparne aldrig uppträdt såsom samladt
folk, tryckande på andra, eller såsom ett initiativ-folk, spridande sina
ideer. Vid strängare forskning i språken, än på Ihres tid, har det ock
visat sig, att de misstänkta lånen och många flera verkligen egt rum,
men i omvänd ordning: från nordiska språken till lapskan. Här ofvan
äro flera bland dem fram hållna, men på långt när icke alla jag
antecknat, och säkerligen finnas många, dem jag icke sett eller — insett!
Slut-resultatet torde der före blifva alldeles motsatt det Ihre tänkte
sig, eller att icke något ord från lapskan bevisligen ingått i svenska
språket, om äfven flere begagnas allmänt af befolkningen i
Lappmarkerna. Visserligen hänvisar Thomsen (sid. 38) på några ord, såsom
möjligen ingångna i nordiska språken: känga, sota (kamp, i forntidens
skaldspråk), kalm (grafhög), norska eima (nål), räf; om de äfven
citerade häcks = båt (norrländskt), pjäksor och pojke kan väl intet tvifvel
finnas. Men orden äro finska och ha ingått från den vägen. Om seid
är taladt ofvan sid. 287, noten.
Den andra punkten, jag önskade uppmärksammad, är åldern af
vissa bland de anförda lån-orden. Icke nog med att de tagits ur det
nu mera blott i provincialismer qvar stående, jemförelsevis gamla,
nordiska språket, många hafva tydlig forn-nordisk stam, några t. o. m.
möjligen gotisk, eller ännu äldre. Det senare synes kunna beteckna
ett af två: antingen att Lapparne på vägen hit varit i mera långvarig
beröring med gotiska folk; eller att här i norden före det
forn-nordi-ska (isländska) talats ett språk som egt ännu närmare likhet med den
gotiska (moesogötiska) stammen än detta, må hända der igenom att
det bibehöll de former, som fore gingo skilsmessan i den nordiska och
den gotiskt-germaniska grenen. Jag skulle vilja antaga såsom
sannolikast den andra hypotesen, af det skäl, att Lapparnes väg till norden
icke synes hafva ledt åt senare gotiskt håll, såsom i den historiska
utredningen skall antydas; men måste lemna åt språkforskarnc att afgöra
saken, om ens de kunna göra det*).
") Frågan synes vara lyckligt löst och i den riktning jag gissat — ty jag kan icke tillegna
mig fastare ^ grund tör hypothésen här ofvan. Thomsen hänvisar nämligen (sidd. 102—
103) pä språket å de äldsta run-minnesmärkcna från 3:dje och närmast följande seklerna,
hvilket då vill varit herskande öfver hela norden. I)e former, som der förekomma eller
antagas hafva förekommit i talspråket, stämma på det hela noggrant med de lapska!
Om sanskrit- och zend-härledningame af tjårve, kokse, kuorbme och äno-dädno äro
riktiga, häntyda de på en ännu vida äldre beröring, innau de ariska språken skiljts i
iran-iska och europeiska, och detta förklaras icke af Thomsens hänvisning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
