Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’solsonen’
323
låter blicken hastigt fara, 1)
fäster ljusen skarpt på gossen:
(Ilon tilltalar honom:)
"Hvadan kommer du? hvem söker
du, o Solson! Dödens bord-duk,
åt min far en lagom läsk-dryck,
.åt mig sjelf en bit att suga,
bröderne en liten smakbit,
svagrarne ett litet kokmål?" 2)
CSolsonen svarar: Det är väl icke su farligt;)
"Sarakka mig gaf från far min,
spända senor; starka krafter
sög jag utur modersbrösten:
sköna arf af fader, moder;
Uks-akka i mjölken blandat,
gjutit i mitt hufvud vettet.
Hvem jag söker? jo mot stormen
söker jag en hejdarinna,
ädelt vett som tämjer vreden,
troget följe genom lifvet,
råderska i lifvets motgång,
stäfjerska i lyckans medgång,
boterska vid hjertats sorger,
trösterska i nötl och ångest,
smakerska vid jagt och fiskfångst,
kunnig om det, andra lifvet,
af oss, efter oss en ättling".
(Förtjust af detta friare-tal svarar
Jätte-flickan :)
"Hastigt blodet i mig sjuder,
jungfru-barmen ljufligt sväller,
kära vettet vändes afvigt.
Blandom, solson, blandom blodet,
bland om sorger, blandom glädje, 3)
min oskyllda moders ättling!4)
’) Dessa tre rader låta på lapska:
Njàbbodalla, tjabbadalla,
njämositis njalgodalla,
vuojuomitis viilotalla.
(Hon vänder sig så till fadren:)
Bäste fader! dig förtror jag
denna önskan, denna längtan;
ömt min tår jag låter ljuda
åt min mor i sand och näfver". 5)
(Blinde fadren vill dock icke antaga osedde
friuren utan prof; säger derföre:)
"Solson, kom; låt först oss pröfva
spända senors fingerkrokar,
draga först hvar andras händer,
rycka först hvar andras fingrar,
hvilkens fingrar starkast krökas,
hvilkens klor väl äro segast".
(Flickan, som-förutser Solsonens nederlag,
räcker fram ett jern-ankare ät fadren; han
drager deri och utbrister:)
"Starke äro de i sanning
Solsid-folket8 finger-senor,
denne Solsons finger-krokar".
(På flickans råd bjuder nu Solsonen ål gubben
fäste-gåfvor:)
Fäste-mjöd: af tran en tunna,
fäste-syra: en tjär-tunna,
och en hel-klöf såsom tilltugg. 6)
(Gubben smakar, njuter, talar:)
"Sött, sött solsidans mjöd är,
fäste-mjödet sjunker lätt ned.
Ganska stark är solsons-syran,
lockande är fäste-syran.
Utmärkt läckert är ditt tilltugg!"
Då, kan hända, blef han drucken,
hårda skallen blef helt rusig;
trädets, fiskens feta fetma,
lopp till hjertat, löste upp det. 7)
Så i ankaret ban griper,
drager, kramar, värmes, svettas.
3) Dessa två rader låta på lapska:
Mastathemen, varrardemen
vaivitemen, vuoloitemen.
2) Betyder i korthet: du kommer, du lille, blott att ga döden till mötes, att förtäras af
oss, jättar.
4) = son af henne, den ännu oskyllda, som skall blifva min svärmoder.
6) Häntyder på Lapparnes sed att begrafva sina döda i sand, omgifna af näfver- en idé
som "ofta åter kommer. Se Lapparnes bcgrafmngs satt (ofvan sid. 260) oeh Soldottren
här nedan sid. 335.
6) Tjäran skall motsvara jobmo (sid. 140). "Ilel-klöf" är en poetisk omskrifning för häst.
’) De tre vcrsarne lyda på lapska:
Karré sknure kaarehtuovai
muoran, knölen, vuoja vuojo
vaimoi vieka njuore-nahta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
