Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Skaldskap: sång och saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pischan-paschans son. 44
(Stulo, som icke tappat modet, frågar:)
"Hvar skall ut jag komma, sonson? ’)
Genom fram-dörrn? genom bak-dörrn?"
(Gossen:)
"Å, kom genom bak-dörrn, farfar!" 1)
(Detta, menar lian, passar en trollkarl.)
Gubben kommer ut beväpnad;
gossen tager mot med stafven,
fattar gubben hårdt i bringan,
trycker pansar’t in i bröstet.
(Stulo ropar till sitt folk och andarne:)
"Hjelpen, hjelpen mig som kämpar
mot den andra byens höfding".
Ihnar, ypperst ibland
hiinla-fadrens tjenar-skara, slungar
eldklot-blixten 2), tänder huset.
(Detta brinner, faller ned jemte den påsatta
kitteln; gossen hånar:)
"Steks och tvättas i ett spad af
Pischau-paschans renhjords afvcl".
Tjenare till hjelp nu komina,
än med hugg-knubb, än med yxa,
än med nålar, än med annat.
Pischan-paschan-sonen griper
Stalo-gubben, sopar, rödjer,
stöter honom imot marken,
stöter hårdt och frågar noga:
"Hvilket väljer du: gå biltog?3)
eller vill min slaf du blifva?
hvar är Pischan-pasclians skatter?
hvar är Pischan-pasclians hjordar?"
(Nälden:)
"Hiinla-fadrcns oblo svärtar
hjertat, eller klarar anden.
Hvad är du, då hän du skiljes,
då du skeden släpper, då du
sista gången drager andan?"
(Stulo:)
"Pischan-pasclians vålnads ögon
skjuta röd eld, bränna, hexa.
Icke kan jag honom resa
upp igen med blod ocli senor".
(Gossen:)
"Hvilket gör du? går du biltog,
eller vill min slaf du blifva?"
(Stulo:)
"Hvilken är försouingsgåfvan,
som kan Pi sch an pasch an blidka?
gerning gjord är pil som skjutits.
Hvem försonar, blidkar döde?"
(Nälden:)
"Him 1 a-fadren samman-sämjar,
om blott oblo trängt igenom,
sugit in i, bortbränt, uppvärmt,
klarat andan. Sjelf han stryker,
skrapar bort, försonar, blidkar.
Han sjelf är sjelf; ej du, ej jag,
ej-såsom du, ej såsom jag.
Sjelf han klarar, till det bästa
vänder allt, förlåter; gåfvan
skall med glädje dock man taga,
hon skall vara största skatten,
vara hjertats högsta trängtan;
om man gåfvan icke mottar,
oblo svärtar, liexar, dödar,
förer på de ondes sida.
Andra verldens själar ha ej
ben och kött, men linnas ändock;
rum ej ta de; icke klämmer
klippan dem; och vattnet hindrar,
dränker dem ej; liksom tanken
flyga de igenom jorden,
genom måne, sol och stjernor;
tid de ha’ ej, han bakom dem
flyktat; dc i drömmen visa
sig för dem som yra, bländas.
Desse äro nu de sälle,
hvilka Ilmars oblo helgat.
Men de andre döde äro
de som smittats, suddlats, svartnat.
Se der har du gode, onde:
de som påklädt rena drägten,
eller fula drägten afvig.
Himlafadren sjelf är sjelf; han
är ej såsom Vi och J blott;
sjelf ban styrer höga himlen,
sjelf ban styrer andra verlden". 4)
’) Sonson, farfar äro ärlighets-uttryck, brukade af list.
2) Oblo — M-klot; sä föreställde sig Lappen formen hos det vi kalla hV-viggen.
3) Gadden guöret = gå i landsflygt, men med Inbegreppet att segla från ställe till ställe.
4) Huru mycket af detta långa lüro-stycke är lapskt, hvilka spär af kristendomens inflytande
deri finnas, må lemnas der hän. Fjellner anför det bela som ett hedrande bevis på,
Lappens sinne för odödligheten, hans tankar om varelsens tillstånd efter döden, hans förmåga
af reflexion i högre ämnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
