Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 13. Lapparnes äldsta historia; deras för-historia, ankomst till och utbredning i Norden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
352 ottars berättelse om
säljagt till Bjarinaland. Sålunda säges i bok I, kap. 1, § 12: "Svconcrnc
(svenskarne) hafva–mot norden ofvan ödemarkerna (westennu) —
Cwcnland, åt nordvest äro Seride-Finnas och åt vester Nordmännen".
§ 13: "Ottar berättade sin herre, konung Alfred, att han bodde
nordligast af alla Norrmän. Han sade att han bodde nordvart, på landet
vid vesterhafvet. Han sade att landet derifrån är långt mot norden;
men att det är allt öde, utom att på några få platser, här och der,
Finnar bo, att om vintern jaga och om sommaren fiska i hafvet. Ilan
sade att han en gång önskade finna ut hur långt landet sträckte sig
nordvart och om någon menniska bodde norr om ödemarken. Då for
han tre dygn rätt norr ut långs landet", med detta på höger, hafvet på
venster hand; var då längre norr än hval-jägarne gå. Seglade så åter
tre dygn i samma riktning. Då afvek landet rätt i öster och han följde
det fyra dagar. Derpå vek landet söder ut och han följde det fem
dagar. "Då låg der en stor å upp i landet (Dvina, de gamles "VVinå);
de vände in i henne, ty de vågade icke segla förbi henne, för
ficndt-lighets skuld, då landet var allt bebygdt på andra sidan ån. Han hade
förut icke träffat något bebodt land, sedan han kom hemifrån, utan
vallandet obebodt hela vägen på hans högra sida, utom af fiskare,
fogel-fängare och jägare, och de voro alla Finnar (Finnas). Bjarmerne
(Bc-ormas) hade väl befolkadt land, men de (resande) tordes icke landstiga
der; Terfinnarncs (Terfinna-) land var allt öde utom der jägare, fogcl-
fängare och fiskare lägrade". — § 14:–"Finnar och Bjarmer syntes
honom nästan tala samma språk". Iian for dit hufvudsakligen för att
jaga vallrossar (hors-hvælum), hvaraf tänder visades konungen och
hudarna voro goda till skeppståg.–§ 15: "Ottar var en man ganska
rik på sådana cgodelar hvari deras rikedom består, det är vilda djur.
Då han kom till kungen hade han dessutom sexhundrade tama, oköpta
hjortar; de kalla dem renar (rhanas). Af dessa voro sex lock-renar,
hvilka äro ganska dyrbara bland Finnarne, emedan de med dem fånga
vilda renar. Iian var bland de förste män i landet, ehuru han icke
hade mer än 20 hornboskap, 20 får och 20 svin; och det lilla han
plöjde, det plöjde han med hästar. Men deras inkomst är förnämligast
den skatt Finnarne betala dem, hvilken gifves i djurskinn, fjäder,
hval-ben och skeppståg gjorda af hval- och säl-hud. Hvar betalar efter sin
förmåga; de rikaste måste gifva 15 mårdskinn, 5 renskinn, ett
björnskinn, 10 ämbaren fjäder, en kjortel af björn- eller utterskinn och två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
