Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14. Öfversigt af Lapparnes senare historia och behandling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446 statistiska uppgifter om LAPPARNES
uti och fördrifvande från de södra trakterna af Skandinavien: Sverige
och Norge.
Detta allt går i en annan riktning än hvad man i allmänhet hört
och hör förkunnas. Författarne från 1672 förklarade att Lapparne
minskats och vikit undan; Scheffer talade efter dem. Högström antyder,
P. Læstadius klagar högt öfver samma sak. Så göra nutidens tecknare
af Lapparne nästan utan undantag. Det kan då må hända synas
förmätet, att verkligen på fullt allvar framkasta den frågan: är detta
påstående sannt? Hafva Lapparne i allmänhet hela tiden och på alla
håll misshandlats och drifvits undan? För sig går en deras
systematiska utrotning? Äro de, som det mera poetiskt heter: en försvinnande
folk-race? Jag icke blott framkastar denna fråga, utan jag skall ock
försöka att, så vida det är mig möjligt, besvara henne. Jag satte med
beräkning detta så vida; ty materialet för ett sådant besvarande är
icke fullt tillförlitligt. Låtom oss granska källorna för detta material
i Sverige. Det innehålles i det statistiska embetsverkcts och de
svenske landshöfdingarncs femårs-berättelser.
Tabell-verket lemnar först med 1805 uppgifter om Lapparne, men
då och följande år t. o. m. 1820 endast om de Lappar som voro öfver
10 år. Först 1825 upptagas alla, och från den tiden kan man hafva en
någorlunda hjelplig grund för jemförelser. År 1860 blef saken ändå
bättre, ty då infördes fullständigare primär-uppgifter och möjlighet
bereddes att kontrollera dem. Först 1867 bestämdes vanlig
mantals-skrifning i Lappmarkerna, och dädan efter bör befolknings-statistiken
öfver Lapparne i redighet närma sig den, som lemnas öfver landets
öfrige innevånare.
Landshöfdingarncs femårs-berättelser bära starka spår af intrycket
af den 200-åriga tron på Lapparnes undergång; ända från 1820-talet,
qvinqvennium efter qvinqvennium, läser man i dem: Lapparne aftaga
i mängd, välmåga och sedlighet; renarnas antal minskas. Detta säges
så regelbundet, att, om det varit sannt, knapt ett dussin Lappar nu
borde finnas qvar. Men i de allra sista berättelserna finner man der
och hvar uttalanden om motsatsen. Så läses t. ex. i embetsber. 1866
—70 för Vesterbotten län, att Lapparne under perioden ökats,
visserligen hufvudsakligast der igenom att Malå kapell-församling blifvit lagd
till länet, men ock till någon del till följd af minskadt intrång från
ny-byggarne, hvar jemte renarnes antal ökats. — Hade Landshöfdingarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
