Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om allmänna uppodlingars möjlighet och förmon i Lappmarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begärligt, både vinter och sommar, samt
gifva mjölk, smör, ost och talg i sådant
öfverflöd, att man måste förundra sig
deröfver. Men tallskogarne deremot, som på
sådant sätt afbrännas, blifva i grund
förderfvade och oförmögne, att framalstra
något vegetabile, utom några glest strödd»
arundines och någon marchantia.
Det enda, som likväl tyckes hafva
någon trefnad på sådana ställen, äro: blåbär,
lingon och hallon, hvilka plockas i mängd
af invånarne och nyttjas som bröd vid
mjölken.
§. 11.
Af detta bevises nogsamt granskogarnes
företräde framför tallskogarne, när det
kommer an på uppodlingar. I synnerhet,
om någon emot söder sluttande plan
öfverkommes, bör den högligen recommenderas.
Af sådan beskaffenhet äro de vid Luleå
landskyrka uppodlade ängar och åkerfält.
De med björnmossa (polytrichum) bevexta
sidländta granskogar äro först afhuggne,
afbrände och inhägnade, hvarefter de tjena
till mulbete i några år. Derefter, sedan
rötterne på de afhuggna stubbarne börjat
förruttna, då börjas rödjande, brännande
och plöjande med eftertryck. Den
nyplöjda jorden förädlas med litet gödsel samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
