- Project Runeberg -  Om läsning /
4

(1922) [MARC] Author: Georg Brandes
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 1. Inledning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bli överhoppade. De, som läsa annat och mera än tidningar,
läsa vanligen så, att de lika gärna kunna låta bli. Alla
hava hört många gånger följande yttrande: »Det tjänar till
ingenting att tala med mig om den eller den boken; jag
har nog läst den — tror jag — för några år sedan, men
jag har den olyckliga egenskapen, att jag glömmer allt,
vad jag läser.»

De flesta läsa utan synnerlig uppmärksamhet, välja sig
kanske också läsning, som ingen vidare uppmärksamhet
förtjänar. Ett faktum är, att de glömma det lästa.

Mången är över huvud taget icke van vid att fullt
förstå.

När t. ex. unga människor läsa böcker på främmande
språk, slå de ofta icke upp de ord, som de ej förstå; de
sluta sig till dem av meningen — som de säga, d. v. s.
de förstå hälften, och det är dem nog. De äro icke vana vid
att någonsin förstå mera. Därför bör en författare alls icke
gräma sig över missförstånd och tryckfel, som vanpryda
hans skrifter, när de utkomma på främmande språk; ingen
märker dem.

Vid läsningen av sådana alster, som enligt sin natur
icke skola fattas med förståndet, såsom t. ex. lyriska
dikter, avstå läsarne vanligen på förhand från att
noggrant förstå, vad författaren menar. En av mina bekanta
gjorde en gång det experimentet att i en krets av damer
uppläsa Goethes »Guden och bajadären» på det sätt, att
han började varje strof med den sista raden däri och läste
nedifrån och upp. Rimmen föllo slag i slag; versernas hela
melodi var bevarad — och alla funno det förtjusande:

Hon niger, hon böjer sig, ger honom kransen,
hon kretsar så härligt i svängningars rus,
hon cymbalen fattar, att slå den till dansen.
Detta är ett kärlekens hus.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Mar 4 00:52:49 2025 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omlasning/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free