Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Användandet af smärtstillande medel går
säkerligen mycket långt tillbaka i tiden. Det är helt
naturligt att människan under kampen för sin
tillvaro icke kunde undgå, att af flerehanda
anledningar utsätta sig för skador eller angripas af
sjukdomar och därigenom blifva ett rof för smärtor;
behofvet af medel att stilla dessa är därför så att säga
årsbarn med människans uppträdande på jorden.
Under sitt ursprungliga, vilda tillstånd var
människan för sitt lifs uppehälle uteslutande hänvisad
till hvad naturen utan hennes åtgörande frambragte
inom växt- och djurverlden. Långa tider förgingo,
innan hon lärde sig att bland naturens alster göra
ett noggrannare urval och att samla förråd omkring
sig, genom att för sina näringsbehof tämja vissa
djurarter och odla de växter, hvilka hon funnit vara
för sig mest värderika. Förande ett kringströfvande
lif, manades hon af hungern eller föranleddes hon af
nyfikenheten att smaka och förtära, hvad hon
tillfälligtvis fann i sin väg. En stor mängd olika slags
växtdelar, saftiga rötter, barkar, blad och blommor
kommo sålunda, liksom ännu i dag hos de vilda
folkslagen, att ingå bland hennes födoämnen, allt efter
som den omgifvande naturen därtill lemnade tillgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
