Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Opium ett mycket sammansatt ämne - De kemiska beståndsdelarna i opium
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
olika löslighet i vissa ämnen samt genom aktgifvande
på andra kemiska egenskaper.
Den första växtbas eller alkaloid, som
upptäcktes i opium, fans af franske kemisten Derosne år
1803. Han gaf den namnet narkotin, i tanke att
denna beståndsdel var det egentligen sömngifvande
och döfvande eller narkotiserande i opium.
Narkotinets mängd i levantiskt opium har befunnits utgöra
1 till 6 % och i ostindiskt 3 till 8 %. Året därpå
fann Sertürner morfinet, hvars namn är lånadt från
sömnens gudomlighet, och som utan gensägelse är
den allra vigtigaste beståndsdelen i opium, på grund
af sin kraftigt smärtstillande och sömngifvande
förmåga, hvarjämte denna alkaloid i vissa slag af opium
finnes i jämförelsevis temligen betydlig mängd,
uppgående i medeltal till omkring 10 %, men vexlande
från 1 till 22 %.[1] Morfinhalten är i allmänhet större,
likasom narkotinhalten mindre i levantiskt än i
indiskt opium. Först nära trettio år senare (1832)
upptäckte Robiquet en tredje växtbas, kodein (af kodeia,
vallmohufvud), som äfven eger smärtstillande
förmåga, men i långt mindre grad än morfinet. Det
finnes endast till ringa mängd, ¼—¾ %, i levantiskt
och ½ % i bengaliskt opium. Under de följande
åren framstäldes narcein, pseudomorfin och thebain.
Denna sistnämnda, äfven kallad paramorfin, är den
giftigaste och farligaste af beståndsdelarna i opium,
hvilken icke stillar smärtor, utan i stället framkallar
stelkramp på samma sätt som strykninet ur de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
