Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
namn på 33 ännu bevarade stenar och hvardera
af de båda andra på ett tjugotal; man kan se,
att de stundom hämtats till aflägsna orter, t. o. m.
utom Uppland.
Men om också några voro runristare till yrket
och förvärfvade skicklighet och säkerhet i att
inhugga »rätta runor» (som de kallas på vissa
stenar), så visa däremot andra, i synnerhet under
periodens tidigare del, stor osäkerhet i användningen
af tecknen. Därtill kommer, att det fanns många
lokala skiljaktigheter både i tecknens form och i
deras bruk.
En tid bortåt torde hela konsten hafva varit
på förfall; ty på annat sätt kan man knappast
förklara den besynnerliga företeelsen, att det af 24
tecken bestående ursprungliga runalfabetet, det
gemensamt germanska, i Norden minskades till blott
16 tecken. Detta kortare runalfabet, den
»nordiska futharken», uppträder omkring midten af 800-
talet; redan omkring år 1000 började man dock
söka förbättra detta mycket otillräckliga
teckensystem. Sålunda förbättrad behöll runskriften sig,
äfven efter den latinska minuskelskriftens
införande, ganska länge på åtskilliga ställen i Norden,
blef någon gång använd till utförligare
uppteckningar på pergament eller papper, men i synnerhet
till ständiga kalendrar, s. k. runstafvar.
Från den tid, då runorna utgjorde det enda
slags skrift, som stod våra förfäder till buds, hafva
vi i regeln blott helt kortfattade uppteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
