Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den omständigheten, att detta språk till allra
största delen behandlar välbekanta ämnen, upplifvar
minnen, tänker tankar, som till sitt hufvudsakliga
innehåll äro tänkta många gånger förut, och
tänker dem i väsentligen samma form som förut. Det
som man gjort många gånger förut, det gör man
utan ansträngning och mycket fort. En vuxen
människa har också haft tid att tyst för sig själf
tänka mycket. Vi veta, att tankeförmågan är i
ständig verksamhet, utom, möjligen, när människan är
försänkt i djup sömn. Den tid, som en person per
dygn använder till att tala är i regeln vida mindre
än den, han icke talar. Fransmannen EGGER
beräknar, att hans landsmän i medeltal tiga fem gånger
så lång tid, som de tala. Våra mera isoleradt
lefvande och mera tystlåtna svenskar tiga säkerligen
proportionsvis ännu mera. När vi ändå äro så
öfvade, som vi finna oss vara, uti enkelt, otvunget
tal om välbekanta ämnen, huru mycket större
öfning böra vi icke hafva vunnit i tyst tänkande![1]
Men för att kunna vara snabb måste tanken
sysselsätta sig med sådana ämnen, som innehålla
hufvudsakligen förut kända beståndsdelar, blott föga
nytt. När tanken kommer in på områden, som
innehålla mycket för densamma nytt, så rör den sig
jämförelsevis långsamt och med svårighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
