Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankespråket och dess förhållande till tal och skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala går ju lika fort som att höra, men att skrifva
går ojämförligt mycket långsammare än att läsa.
Vare sig vi nu tala eller skrifva, så framträder
vid den produktiva verksamheten svårigheten att
finna ord och vändningar. Vid obundet tänkande
känna vi icke denna svårighet, ty då nöja vi oss
för vår egen räkning med otillräckliga och mindre
passande uttryck; de behöfva ju blott stå som
antydningar om eller märken för det, vi veta oss
mena; vi observera ej ens, att dessa uttryck äro
inadekvata, förrän vi måste göra tankeinnehållet
tydligt för andra. När vi tala eller skrifva till en
annan, måste vi ju i främsta rummet tillse, att han
förstår våra ord så, som vi vilja att han skall
förstå dem. Vi måste ur hans språkförråd välja de
lämpligaste uttrycken, vi måste alltså, innan vi tala
eller skrifva, tänka på den andres språk, eller, så
att säga, stämma vårt instrument efter hans. Detta
göra vi omedvetet; till ett litet barn begagna vi
andra ord än till en vuxen person, till en obildad
andra ord än till en högt bildad.
Redan när vi tala, måste vi något, stundom
ganska betydligt, modifiera vårt individuella
tankespråk; men när vi skrifva normalprosa, och
alltså först måste tänka på normalprosa, är skillnaden
mellan denna och det obundna tankespråket så stor,
att man kan jämföra förhållandet med tänkandet
på ett främmande språk.
Tala eller skrifva vi om alldagliga ting, vid
hvilka vi äro mycket vana, till personer af samma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
