Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. De sinnligaste, af materialet närmast betingade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och förlagdt till tiden, måste naturligtvis i någon
mån göra sig märkbar äfven i ordvalet.
Det faller af sig själft, att endast i skrift kunna
förekomma sådana uttryck som: »På föregående
sida finner läsaren bevisen för detta mitt
påstående», eller »Omstående meddelas tabellarisk öfversikt
af folkökningen i landet». Vidare äro ju här nedan,
den ovannämnde och den omskrifne
omisskänneliga skriftspråksuttryck; blott en tankspridd
kammarlärd kan råka att i misshugg bruka dem i tal.
När man i samtal får höra en person kalla sig själf
för »undertecknad», så är ju detta blott en skämtsam
öfverflyttning från skriftspråkets område till
talspråkets.[1]
Men under det att dylika skriftspråksuttryck
endast genom misstag eller på skämt kunna brukas
i tal, begagnar däremot skriften i stor skala och
utan minsta betänklighet uttryck, till hvilka talet
ensamt tyckes hafva eganderätt.
Man kan, utan att på något sätt väcka anstöt,
skrifva t. ex.: »Jag har nyss sagt, att så är; jag
skall strax omtala, hvarför det är så.» Och därvid
begagnar man ju uttryck, som åsyfta tid och
talande. Noga taget år ju detta endast en fiktion.
Och denna fiktion kan naturligtvis äfven användas
så, att läsaren framställes som en åhörare. En
författare kan, då han syftar på något, som står ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
