Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Temperamentsolikheter (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sammanhänger ganska nära, att många af samtalsspråkets
ord äro gäckande eller i allmänhet skämtsamma –
eller att de åtminstone från början varit det, om
ock långt begagnande försvagat eller utplånat den
ursprungliga, skämtsamma betydelsen –, under det
att normalprosan oföränderligt iakttager allvarlig
och »städad» ton.
Anledningen till dessa olikheter är lätt insedd.
Det otvungna samtalet gifver mera omedelbart
luft åt känslan eller omdömet, och dessa kunna
därför framträda med större liflighet och kraft, än
de göra i skriften, där de hunnit dämpas och
modifieras af den lugna eftertanken.
Dessutom bör man ej förbise, att vana och
gammal sed äfven på dessa förhållanden öfva stort
inflytande. Då det nu i lång tid varit
brukligt, att samtalsspråket användt målande, helst
skämtsamma kraftuttryck – i motsats till
normalprosans mera färglösa, allvarliga och måttfulla
framställning –, så fäster man numera föga
uppmärksamhet vid sådana kraftord i samtalet,
nämligen om de ofta förtut blifvit hörda; ty då äro de
redan betydligt försvagade af bruket. Men denna
städse pågående försvagning gör småningom de
gamla uttrycken otillräckliga för den lifliga
känslan och nödgar denna att alltjämt gripa till nya.
Samtalsspråket kommer alltså att uppvisa dels
åtskilliga nybildningar, som förefalla somliga åhörare
själfsvåldiga eller vulgära, dels ett större antal,
hvars kraftiga ursprunglighet nu blifvit förbleknad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
