- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
212

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödvändiga olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. D. I hvilka afseenden är normalprosan sparsammare på ord?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

oförberedda talet i sin språkform. I ett sådant koncept
finnas vanligen öfverstrukna ord och meningar. De
bestå ju af förhastade uttryck och utsagor, hvilka
den skrifvande vid närmare besinning önskar
alldeles utesluta eller utbyta mot bättre. Men i tal
kunna dylika förhastade ord och meningar icke
utplånas, när de en gång blifvit sagda. Den talande
kan endast genom tillägg söka förbättra det, han
sagt. Hvad som då i talet meddelas genom det
förhastade uttrycket tillsammans med den följande
förbättringen, motsvaras i den färdiga
normalprosan, tankens mognade frukt, af ett enda uttryck.
Och däraf kommer det sig, att normalprosan (och
i allmänhet skriftspråket) så ofta blir sparsammare
med ord än samtalsspråket.

Anledningarna till, att den talande behöfver
göra ett tillägg, kunna vara af flera slag.

Han kan t. ex. märka, att det uttryck, han
begagnat, ej varit tydligt nog. Om man säger:
»Ja’ ska’ be’ att få presentera Herr Petersson»,
så kan det nog hända, att man finner sig böra ge
närmare besked genom ett tillägg, t. ex.:
»Grosshandlare Charles Petersson i firman Petersson,
Piper & Springer.» Såsom exempel på satser med
förtydligande tillägg kan också denna anföras:
»Han föll öfver sin länstol å’ bräckte ett ben, –
ett åf stolbenena.» På normalprosa hade samma
innehåll uttryckts ungefär sålunda: »Han föll öfver
sin länstol, så att ett af dennas ben bräcktes.»

Vidare kan man säga »De’ skulle allt vara


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0220.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free