Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. A. Skriftspråkets konservatism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jag förbehåller mig den friheten hos Criticis, att bruka
vid detta tillfället den korta Svenskan; emedan de Engelske,
och andra Utlänningar åstunda det gerna, at de desto snarare
kunde förstå oss uti allmänt tal.
Det var således blott af praktiska skäl,
nämligen för utländingarnas bekvämlighet, och dessutom
endast i ringa mån[1], Kraak vågade använda »den
korta Svenskan», som på hans tid brukades i
»allmänt tal».
På helt annat sätt uppträdde åren 1857 och
1858 ROBERT VON KRAEMER till strid för
talsvenskans rätt. I åtskilliga tidningsartiklar (sedan
samlade i broschyren Om språkfrågan) framställde han
med sakkunnig motivering och liflig öfvertygelse
yrkandet, att skriftsvenskan borde mera, än den
dittills gjort, lämpa sig efter talsvenskan. I första
rummet fordrade han bortläggandet af verbets
särskilda pluralformer, i andra rummet upptagandet i
skrift af sådana bestämda substantiva pluraler som
skeppena, husena. Sina åsikter har von Kraemer
praktiskt tillämpat i flera skrifter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
