- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
286

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

passiva verbalformerna på -s, i allmänhet finna deras
betydelse vara 1:o) neutral (som i lagas), d. v. s.
utsäga ett skeende eller ett tillstånd, eller 2:o)
reciprok, eller 3:o) aktiv och transitiv, ehuru utan
utsatt objekt.

Den neutrala betydelsen är visserligen den, som
står närmast intill rent passiv betydelse; men en
skillnad kan dock i allmänhet lätt nog iakttagas.
Säger man: »Han fick ligga länge å’ pinas, innan
han dog», så är pinas = lida; vill man inlägga en
fullt passiv mening i verbet, så säger man t. ex.:
»Han blef jämt pinad å’ plågad åf den elaka kärngen».
– I satsen: »Så’na där kragar brukas inte numera»,
är ju brukas = vara bruklig, vara modern. O. s. v.

Det kan göra rätt stor skillnad till betydelsen,
om det är i tal eller i skrift, som man möter
uttrycket: »De knuffades och sparkades». I talspråk
kunna verben ej gärna uppfattas annat än som
reciproka (= »de knuffade å’ sparkade hvaran(d)ra»);
förekomma orden i skrift, så tänker man väl i första
rummet på passiv betydelse (= »de blefvo knuffade
och sparkade»).

Ur den reciproka betydelsen utvecklar sig i
talspråket lätt en aktiv (transitiv), då nämligen
verksamheten utsäges om blott en individ. I
umgängesspråket betyder t. ex. »Han retas å’ narras» intet
annat än: han håller på att (eller: brukar) reta och
narra (andra, sina kamrater o. d.). Härmed kan
man jämföra t. ex.: »Du får inte luggas», »Hun(de)n
bits», »Nässlan bränns». Betydelsen blir, som man ser,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free