- Project Runeberg -  Om svenskan som skriftspråk /
291

(1897) [MARC] Author: Gustaf Cederschiöld - Tema: Language
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillfälligare (historiska) olikheter mellan skrift (normalprosa) och samtalsspråk. B. Skriftspråket har ändrat eller öfvergifvit gammalt språkbruk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enklare och därigenom mera praktiskt redskap för
tanken.[1]

Äfven i ett par andra fall måste vi anse, att
arbetet för språkets reglerande hvarken varit
välbetänkt eller förmånligt.

På 1850-talet begagnade man ännu utan
betänkande pluraler på -er af åtskilliga neutrer med
konsonantslut i stammen; så t. ex. både skref och
sade man härader, landskaper, förråder, förslager,
verber, resultater, argumenter, poemer, protokoller,
fodraler, standarer, hoteller, koncepter, paketer,
porträtter, magasiner
, o. s. v. Men den tidens förnämste
svenske språkforskare J. E. RYDQVIST utdömde
dylika pluralformer såsom icke grundade i vårt
medeltidsspråk (de uppkommo i allmänhet på
1500- och 1600-talen) och såsom stridande mot den
allmänna regeln för pluralbildningen af t. ex. hus,


[1]
Med den föregående framställningen kan den läsare,
som är intresserad af att närmare sätta sig in i frågan, jämföra
dels sådana fall af språkbruket, där betydelseklyfningen ej är
fullt genomförd t. ex. »Uttryckligen vill jag hafva sag(d)t,
att ...» o. d.), dels yttranden af framstående språkmän, t. ex.
af JOHAN IHRE (1751), att man bör skrifva »jag hafver funnet»,
emedan stafningen med -it strider mot »analogien af språket»;
af RYDQVIST, Sv. språkets lagar, I 455 följ. (1852), hvaraf
framgår, att R. betraktade differentieringen som en ganska onödig
nyhet; samt af A. KOCK, Studier öfver fornsvensk ljudlära, s.
279 följ. (1886), där särskildt bör framhållas slutklämmen (s.
287), att trots grammatikens regel det i de flesta trakter torde
vara mera i högtidligt tal än i vanligt samtalsspråk, som en
skillnad göres mellan formerna» på -et och -it.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omskrift/0299.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free