Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om skriftspråkets arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rent vulgära vändningar. Men bredvid dessa till
talspråket hörande uttryck har strofen
skriftspråksordet och i st. f. å’, det föråldrade hafver i st. f.
»har» samt denna här, en blandningsform af
skriftspråkets »denna« och talspråkets »den här».
Emellertid har all poesi, som vi strax skola se,
till en viss grad frihet att anlita så väl det nyare
talspråkets som det äldre språkets ord och former.
Märkvärdigare är, att sådan skrift, som utgifver sig
för att meddela verkligt samtalsspråk, ändock
företer starka inflytelser från normalprosan. Om man
granskar dialogen i svenska komedier, romaner och
noveller från vårt århundrades midt eller ännu
något senare, finner man lätt, att språket ingalunda
ger en trogen bild af den tidens lefvande talspråk,
utan snarare af dess bokspråk; och äfven våra
moderna dramatiska författare och novellister, som ju
likväl vinnlagt sig om realism, kunna i dialogen
ej alldeles emancipera sig från skriftspråkets
uttryckssätt.
Särskild uppmärksamhet förtjäna våra
tidningars språk, ty detta utöfvar ju f. n. det största
inflytandet: nästan alla något så när bildade
svenskar läsa regelbundet tidningar, och många läsa
knappt något annat. I tidningar förekommer stor
stilblandning; och detta är naturligt nog, ty
tidningarna skola ju gifva besked om allt möjligt och
hämta sitt stoff från mångahanda olika källor. Det,
som mest direkt föreskrifver sig från redaktionen,
är ledare, notiser, kritiker och kåserier. Bland dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
