Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sådant någon betydelse, så är det tydligt, att det ljtidande
bos orden, om ock väsentligt, icke uttrycker språkets
egentliga grund. Och detta jäfvas ej af det kända förhållande,
att alla språkljud utmärkas af en hörbar, d. v. s. rent ljud—
lig bestämning, hvilken icke tillkommer alla öfriga ljud,
nemligen den s. k. artikulationen. Ty så länge det icke
kan visas, att hvarje artikuleradt ljud äfven är ett ord, så
täcka de icke hvarandra, och artikulationen är således, om
ock för språkljuden väsentlig, icke något dem uteslutande
tillhörigt. Det är nemligen kändt, att menniskan kan,
godtyckligt efterbildande språkljudens artikulation, frambringa
artikulerade ljud, hvilka ej finnas i någon nations språk,
således icke äro språkljud. Genom någon undersökning af
ljudets väsende kunna vi alltså icke hoppas att nå språkets.
— Således återstå blott de tvenne andra möjligheterna,
nemligen att utga från den subjektiva eller objektiva
betydelsen, för att genom dem söka finna språkets väsende.
Att språkljudens betydelse verkligen ligger närmare
språkets egentliga väsende än deras blotta ljudande, inses lätt,
man må afse sprakfönnagan eller de särskilda språken. Då
nemligen den förra är menniskans förmåga att gifva
åtminstone vissa af sina förnimmelser ljudform, och de senare
äro samlingar af ljud, som uttrycka eller kunna uttrycka
menskliga förnimmelser, sä är det klart, att förnimmelsen
åtminstone för den talande menniskan är ursprungligare än
det betydelsefulla ljudet, hvilket först genom den inlagda
betydelsen blir ett språkljud, ett ord. Det senare måste
sålunda förklaras ur den förra, språkljudet ur den
förnimmelse, det skall betyda. Dä nu emellertid språkljudet
såsom ljud onekligen finnes i samma form, i hvilken det
sedan är ord, fullkomligt oberoende af all betydelse, så kan
ordet ej förklaras för ett af den förnimmande nyskapadt
uttryck för hans förnimmelse. Han har följakteligen endast
kunnat uppsöka och utvälja de gifna ljud, hvilka han
sedan, genom att i dem inlägga betydelse, gör till ord. Detta
uppsökande och val måste då antingen vara godtyckligt
eller också ledt af något slags norm. Mot antagandet af det
förra alternativet strider den gifna verkligheten. Den ta-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
