Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bör ej vara svårt att förstå: hon bestod i handling, ej i tal.
Lika omständigheter alstrade samma beliof, hvilka åter drefvo
till gemensamt arbete. Under gemensamt arbete äro ljud
af ifver, trötthet, an maning o. s. v. lätt begripliga. Så
föllo äfven många artikulerade ljud. Men huru kommo dessa
tillfälliga ljud att blifva ord med en för flera menniskor
gemensam betydelse, d. v. s. huru blefvo de förståeliga? Jo,
menar Herbart, derigenom att man ej gaf akt på ljuden
såsom sådana, utan blott på arbetet, handlandet. Detta
var nemligen hufvudsaken. Först då detta uteblef, då en
väntad handling icke visade sig, utan i stället blott ett
ljud hördes, då först fäste man sig vid detta. Så blef
talet afsigtligt, så fingo de artikulerade ljuden objektiv
betydelse; språk uppstodo.
Det anförda må vara tillräckligt, för att gifva en
föreställning om de vigtigaste sätt att förklara möjligheten af
språkens uppkomst genom öfverenskommelse (ordet taget i
sin vidsträcktaste bemärkelse). Som nian finner, stå de föga
öfver Epikurs. Enligt Fichte och Herbart ej mindre än
enligt Epikur är det genom ett sannolikhetsslut, som de
hörande först kommo att förstå den talande. Skilnaden är
ingen annan, än att Fichte derjemte angifver skälet,
livar-före de hörande besvärade sig med ett dylikt slut, nemligen
emedan de ville eller måste lyda; och Herbart visar,
hvar-ifrån de togo slutets premiss, nemligen från den talandes
föregående eller samtidiga handlingar. Men dermed är saken
icke förklarad. Ty skulle också de första artikulerade
ljudens begriplighet kunna på detta sätt tillfredsställande
förklaras (hvilket hon visserligen icke kan), så är dock
dermed icke uppkomsten af ett språk åskådliggjord. Ty till
ett språk erfordras, sävida det verkligen skall vara ett helt,
enhet. Hvarje ljud, som förstås, är icke ett språkljud eller
ord endast derföre, att det möjligen en eller annan gång
kan för andra begripligt beteckna, hvad den, som afgifver
det, åsyftar; ty äfven en afsigtlig hostning eller något
dylikt kan, följande efter eller samtidis med vissa handlingar,
förstås. Men ordet måste förstås blolt och bart ur sig sjelft.
Nu kan man visst invända, att denna förståelighet nr nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
