Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta är ej längre ett med menniskoanden, ej heller längre
en liksom yttre tvingande ma "t, hvilken binder den talande
menniskan genom sitt symboliska målsmansskap för de af
detta betecknade tingen, utan det är nu insedt vara hvad
det är, nemligen ett af menniskoanden sjelf, för
tillfredsställandet af hans egna behof skapadt medel. Något annat
är språket icke, väsentligt för menniskan, men ej en
sjelf-ständig bundsförvandt, ej något i si", utan blott ett
verktyg, ett för menniskan nödvändigt, men i sig tillfälligt medel.
Som man finner, är allt detta i hufvudsaken blott ett
utförande af Herders åsigt. Derföre träffas det ock af
samma anmärkningar, som träffat denna: Hegel kan ej förklara
den objektiva betydelsen och språkens flerhet. Något
försök att förklara den förra finnes icke hos Hegel. Han nöjde
sig med att uppvisa språkets nödvändighet för den enskilda
menniskan och ansåg dermed tillvaron af ett verkligt språk
förklarad. Men det är lätt att finna, att den förra
deduk-tionen väl möjligen kan förklara talandet, men icke
förståendet; eller ock, om detta förklaras, blir språkens flerhet
obegriplig. Ty antingen skapar den andens
sjelfföryttrings-process, som enligt Hegel utgör den egentliga språkförmågan,
sina ljud med nödvändighet, men dä blir språkens flerhet
en oförklarlig gåta; eller ock äro de ljud, i hvilka hon
föryttrar sig, tillfälliga, men dä blir förståeligheten eller
uppkomsten af den objektiva betydelsen, utan hvilken ett språk
ej kan tänkas, obegriplig. Omöjligheten att undvika detta
dilemma har fält den föregående anthropologiska
språkfilosofien; för samma omöjlighet faller äfven Herders och Hegels.
Ingen af de tänkare, hvilkas åsister om språkets
ursprung vi nu i korthet granskat, har sålunda lyckats i sin
uppgift att ytterst ur den talande (den enskilda menniskan)
förklara språkets väsende. Man började med att söka
förklara den objektiva betydelsen. Förklaringen skulle ske ur
den talandes väsende. Ilufvudfrågan blef då: skapar
menniskan språket, d. v. s. gifver hon de artikulerade ljuden
betydelse till följd af någon inre nödvändighet, tvungen
genom sin egen eller tingens natur (<fvffet); eller gör hon det
godtyckligt, beror den objektiva betydelsen på slump eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
