Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dierna ett hittills för vetenskapen nästan okändt språk,
hebreiskan , tillvunnit sig de europeiske lärdes
uppmärksamhet. Detta språk tycktes böra göra den till allmän
språklära upphöjda grekisk-latinska grammatikan tveksam i
af-seende på den förmenta allmänheten af hennes bestämningar.
Men just ovanan vid vidsträcktare jemförelser gjorde, att
man saknade öga för olikheter ej mindre än för verkliga
likheter. Det är en fullt ut lika svår uppgift för all
jem-forelse att klart uppfatta olikheter som att finna verkliga
likheter. För intetdera var man ännu mogen. Hebreiskan
upptogs utan betänkande bland de under den s. k. allmänna
grammatiken lydande språken. Visserligen kunde nu ej
längre alla hennes bestämningar förklaras för allmänna. Men
man återfann dock alltid de vigtigaste grammatiska
kategorierna (verb, substantiv, adjektiv o. s. v.), och att flera
ej stort mindre vigtiga saknades, fick man förklara genom
den större enkelhet, som förmenades tillhöra hebreiskan som
det heliga urspråket. Ty att hebreiskan var, om icke just
Guds och Edens eget språk, dock dettas äldsta och sin
moder mest liknande dotter, var en nästan allmänt gällande
åsigt. Emellertid vidgade sig bearbetandet af hebreiskan
till ett studium af alla de s. k. semitiska språken. Man
började ana, hvad en språkstam vill säga. Redan adertonde
århundradets semitologer gjorde det klart, att hebreiskan,
arameiskan och arabiskan hafva vissa gemensamma
slägt-drag, hvilka icke tillhöra något annat sprak. De utgöra
tydligen ett slutet helt. Men mot hvilka slutet? Och
hvar-est enheten i detta hela? Svaren härpå kunde ej gifvaK
genom studiet af blott en språkstam; och inom öfriga kända
språk hade man ännu ej märkt dylika genomgående
slägt-skaper. Den jemförande språkforskningen stod således på
väg att vakna; men för att hon skulle kunna fullt uppsta
och utveckla sig, fordrades en lämpligare öfningsbana för
hennes första ännu osäkra steg, än den de semitiska
språken kunde erbjuda. Då framdrogs i slutet af adertonde
århundradet sanskrit. Den ofantliga vigten af denna upptäckt
underskattades visst icke af d« män , som gjort henne. Men
hvari det epokgörande egentligen lag, förstodo de icke, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
