Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
urljud igenfinna de benämnda idéernas och tingens
väsentliga egenskaper; livarföre ock de ene (herakliteerne; som vi
of van sågo, äfven Becker) i hvarje ord sågo en på vexling,
de andre (eleaterne) en på orörlig fasthet syftande
grundbetydelse. Men likasom nu hvarje språks grammatik för
Humboldts skarpa blick visat sig vara ej logik/?», utan en
viss »nationallogik» (vi förbise icke uttryckets mindre
egentlighet); så betecknar ock hvarje språks semasiologiska
system ej menniskans nödvändiga åskådningssätt, utan
endast en viss nationalåskådnins, denna nations uppfattning af
de benämnda föremålen, och intet vidare. Denna uppfattning
kan nu semasiologiskt studeras från trenne sidor. Man kan
nemligen söka utforska enheten i ett språks sätt att
försin-liga begreppen för klädande i ord, och man kan gifva akt
på, i hvilka rigtningar språket slösat mest me,d
benämningar, i hvilka det dereinot är jemförelsevis fattigt; man kan
ändtligen söka efter de lagar, hvilka de sekundära
betydelserna vid sin utveckling ur de primära i allmänhet följa.
Men för ett sprak och dess särskilda ord äro ej blott
betydelse och grammatisk form väsentliga, utån äfven ljud.
Äfven från denna sida skilja sig språken frän hvarandra;
också här ej tillfälligt. Hvarje språk har sitt bestämda
ljudsystem, hvilket genom de lagar, det innehåller för
ljud-vexling, reduplikation, assimilation o. s. v., till en stor del
bestämmer de grammatiska formerna å den ena sidan och valet
af semasiologiska beteckningar a den andra, utan att det
dock är det, som gifver yttersta förklaringen till båda.
Äfven dessa lagar kuuna ej konstrueras fram ur menniskans
fysiologiska beskaffenhet. Ty hvarifrån då de vidt skilda
olikheterna mellan särskilda språk, hvilka alla talas af i
fysiologiskt afseende fullkomligt lika utrustade menniskor?
Ej heller kunna de förklaras ur de särskilda talande
nationernas talorgan; ty mellan dem söker anatonjen förgäfves
nagon olikhet, och nog kunna menniskor ur den ena
nationen uttala eller lära sig uttala den andra nationens äfven
mest egna ljud. Skilnaden beror således icke af
ursprungligen skilda sprakverktyg, hvilka endast skulle vara
mäg-tiga af dessa ljud, ej heller af olika fysiskt bildade öron;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
