Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hof, denna drift måste då ock vara en sådan, att hon
visar sig som ett nationens, ett samhällighetens verk i
menniskan ; ty annars hafva vi ej härledt språkförmågan ur det
väsende, som förklarats vara språkets ande. En dylik är
meddelelsedriften. I denna drift, icke i den s. k.
föryttrings-driften, såsom man från och med Herder till och med
Steinthal antagit, har man att söka språkets psykologiska
ursprung, så vida detta skall stå tillsammans med dess
ethno-logiska väsende. Tillhör språket nationens sinliga
företeelse, har det från henne sin lifsprincip, så måste det
bevisa detta sitt upphof genom sin timliga bestämmelse. Men
hvad skulle verka mera för nationens ändamål än språket,
det starkaste sammanhållningsbandet mellan de väsenden,
hvilka tillhöra henne ? Det är således socialiteten hos
menniskan, hvilken såsom meddelningsdrift skapar språket
efter den norm, hon sjelf såsom omedvetet verkande
sym-pathi mellan de förste talande och förstående angifver.
Råd-frågar man också den af vetenskapliga fördomar oförvillade
allmänna föreställningen, skall man finna, att språket
allmänt erkännes vara å ena sidan nationens egendom, ett
hennes kännetecken och såsom sådant något, som bör vara
ett föremål för hvarje nationelt sinnads kärlek och trogna
omvårdnad, å den andra såsom mensklig talförmåga ett
medel för den enskilde att meddela sig med sine likar ej blott
för tillfredsställandet af kroppsliga, utan förnämligast af
andliga behof. — Från denna sida har ock en af samtidens
störste filologer, Skandinaviens ypperste, Madvig, sökt
förklaringen af språkets uppkomst.
Språkets uppgift, säger Madvig, är att vara
meddel-ningsmedel mellan menniskor, och det blir derigenom tillika
det medium, hvarigenom den enskilda menniskan förenar sig
med slägtet. Språket har ingen annan uppgift än den, det
verkligen löser. Det är således falskt, att språket är till
för den talandes egen skuld, emedan menniskan icke skulle
kunna tänka utan i och genom språket. Nej; språket är
samhällighetens verk. Ingen menniska utvecklar sig
isolerad, hvaraf beror, att ordet, gemensamhetsmärket, är
oat-skiljeligt förenadt med de gemensamma föreställningarne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
