- Project Runeberg -  Om språkets utveckling och väsende /
96

(1858) [MARC] Author: Kristian Teodor Claëson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af dess själ än den senare. Hvad vi benämna själ, hafva
vi med detsamma angifvit såsom individuelt och fullt
konkret väsende, hvaraf följer omöjligheten af all semasiologisk
generalisering. Men orimligheten af alla försök att
uppställa lagar — det vill här säga abstrakta reglor — för
detta första semasiologiska skede — och Madvig vänder
med rätta sin kritik i detta afseende mot Humboldt sjelf —
upphäfver ej den i sakens egen natur liggande sanningen,
att der lika litet som annorstädes slumpen har kunnat spela
en skapares rol.

Den ursprungliga språkbildningen ligger sålunda i »den
akt af fri sättning, hvarigenom det förhållande mellan
föreställning och ljud, som gjorde ljudet till ett tecken,
förverkligades för och af flera»; om nu ock visserligen såväl
möjligheten af dessa teckens begriplighet som »det frambragta
språkets fasta sammanhang och dess innerliga
sammanvuxenhet med dem, som bära och utveckla det», ej mindre från
språkets första wbildning än dess senare wibildning
af-lägsnar möjligheten af »atomistisk godtycklighet.» — Bada
sanningarne äro lika vigtiga. Förbiser man den senare (för
hvilket Madvig synes väl mycket böjd), så förslår ej ens
antagandet af »den starkaste meddelelsedrift», välvilligt mött
af den största »lust att förstå och att fasthålla, begagna
och noggrannare bestämma det förstådda»; utom det att denna
drift och denna lust också fordra en förklaring. Förbiser
man åter den förra (såsom Steinthal och hans föregångare),
låtande de enskilde hvarje för sig på egen hand gifva sina
föreställningar vissa nödvändiga ljudbeteckningar,
öfverlem-nande åt en mystisk sympathi att sedermera frambringa
nödig öfverensstämmelse, att de kunna blifva begripliga; så
glömmer man, att språket tillhör medvetandets stadium,
att medvetande tillika är frihet, samt att det i sig
nödvändiga (religion, sedlighet, samhälle o. s. v.), såvidt det
genom medvetande och fria menniskor skall i tiden
förverkgas , vid detta förverkligande ej följer några blinda
naturlagar, utom det att äfven här, som vi ofvan sökt visa,
denna sympathi, såvida hon ej skall vara en blott för
knutens lösning plötsligt och oförklarligt uppträdande deus ex

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:26:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omspraket/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free