Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och 2) de enskilda staternas representanter {sändebud,
fullmäktige) äro blott desammas mandatarier; de kunna
der-före emottaga instruktioner i allmänhet och för hvarje
skildt ärende, limiteras i sina fullmakter och efter behag
när som helst återkallas.”
Samma författare skiljer vidare emellan
statsförbundet och forbundsstaten (Bundesstaat eller Staatenstaat)
sålunda, att han uppställer denna såsom en mellanform
emellan det förra och den enkla staten. Han anser
forbundsstaten antingen uppkomma derigenom, ”att det för de
enskilda delarna af en större statskropp, under fortsatt
erkännande af en öfver det hela sig sträckande statsmakt,
utvecklar sig politiskt sjelfständiga, på egen rätt beroende
regeringsmakter”; eller derigenom, att förut suveräna
stater genom fritt fördrag förenas till en statsrättslig kropp,
d. ä. till ett rike, under en i sin sfer sjelfständig
regeringsmakt, men med bibehållande af sin statliga
sjelfstän-dighet i alla de ärenden, som icke hänförts under denna
gemensamma makt.
Närmare utförande det ”af förbund och stat
sammansatta begreppet forbundsstat” tillskrifver han detsamma
tvenne väsendtliga kännetecken:
A. En i sin sfer sjelfständig (suverän) makt,
öfver-ensstämmande med en verklig statsmakt, som herrskar med
egen, fri vilja och är utrustad med de dertill erforderliga
medeL ”Detta har forbundsstaten gemensamt med staten.”
En författning, menar han, enligt hvilken den
gemensamma maktens vilja bildas först genom en komposition af
partikularstaternas viljor, eller som undandrager den
gemensamma makten det omedelbara förfogandet öfver de för
dess sjelfständighet erforderliga maktmedel, strider emot
forbundsstatens väsende och stannar på statsförbundets nivå.
B. De enskilda staternas sjelfständighet och
oafhän-gighet (s. k. suveränitet) i fråga om alla till statsxftaktens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
