Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
det för tungt för det släkte, som nu bär ansvaret för vår
framtid. Det är fast obegripligt, att man kan äga sådana
minnen, som det svenska folket äger, och dock så litet fatta,
älska och ära dem.
Låtom oss för ett ögonblick dröja vid det minne, som
är det största i vår historia, Gustaf Adolfs oförgätliga tid!
I själfva verket stå vi på ett heligt rum. Ty den kamp,
som konungen och hans folk förde, gällde det, som för
människan är störst och heligast: fäderneslandets själfständighet,
sanningens och rättens seger i världen.
Huru såg det väl ut vid tiden för Gustaf Adolfs
tronbestigning? A ena sidan se vi vårt obetydliga fosterland
med en befolkning af kanske en million inom egna gränser
och lika mycket inom provinserna på andra sidan Östersjön.
Huru glest utsådd var ej denna befolkning, huru torftigt
landets utseende! Städerna voro få och föga bättre än
köpingar. Vägar i vår tids mening funnos knappast; handeln
och sjöfarten lågo i linda. Af denna världens håfvor fanns
ej mycket, och i snart ett halft århundrade hade landet
med korta uppehåll burit krigets börda. A andra sidan se
vi stridslystna grannar, önskande vår ofärd, och kriget sedan
Here år brinnande å trenne sidor. Rikets starkaste
gränsfästning hade redan fallit i danskarnes händer, och deras
härar trängde allt djupare in i ett land, som försvarades
af en adertonårig konung och ett svårt medtaget, för striden
ej rustadt folk. Mörk och hotfull var visserligen framtiden.
Detta är, livad första bladet i Gustaf Adolfs hjältesaga
visar oss. Hvad se vi, då vårt öga faller på sista bladet?
Det är nästan som en dröm att skåda, huru detta lilla folk,
som endast tjugu år förut tycktes stå vid undergångens rand,
nu står i hjärtat af Europa, huru dess svärd skrifver lagar
för stora makter, som förut knappt känt dess namn, och
huru befriade folk blicka upp till hjältekonungen som sin
räddare. Hvilken är förklaringen till detta skådespel,
underbarare än något, som inbillningen kan framtrolla? Icke ligger
deri ensamt däri, att Gustaf Adolf var en konung, hvilkens
like världen sedan icke skådat, kanske aldrig mer skådar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
