Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•272
är borta, och den jordsmula, som funnits under dem, är
försvunnen. Järnvägsbyggarne hafva tagit jord till sina
banvallar från dessa genomletade stenmassor. I norra Tyskland
gräfver man i jorden för att få sten; här får man mellan
stenarna leta efter jord.»
Samme främling talar om Smålands och Sveriges
rikedom på sjöar. »Sedt uppifrån, måste landet te sig som en
karta öfver månen. En resande blifver först öfverraskad vid
åsynen af dessa vattenbäcken; men småningom blifva de så
vanliga, att ban icke räknar dem längre, lika litet som ban
räknar träden i skogen. De ligga i de milsvida skogarna,
städse omslutna af klippsluttningar, städse återspeglande den
blånande himmelen och skogens grönska, städse drömmande
och stilla, ensliga och öde såsom ett dödt haf. Rundt
omkring stränderna växer alltid vass, därinvid näckrosorna,
och öfver ytan uppsticka mörka stenblock och klippor af
alla storlekar liksom ur vattnet upptittande jättegrodor.
Någon gång synes vid en sådan sjö en röd stuga, som speglar
sig i det blåa vattnet; aldrig gifver ett segel lif däråt. Då
och då synes en skröplig eka på en strand. Här höres intet
ljud: allt är tyst och stilla. En sjöfågel sväfvar stundom
öfver vattenytan; en hackspett hamrar på en trädstam; en
ekorre hoppar från gren till gren. En glada seglar kanske
fram genom luften och skrämmer änderna till tung flykt.
Jag väntade förgäfves på att få höra fågelsång eller svalornas
skri: naturen är tyst här. Till och med källorna rinna
ljudlöst, eller bortdör deras sorl i de ensamma skogsvidderna.»
Efter L. Passarge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
