Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
söderns klimat bestämde nationernas karakter med enväldig
makt efter en enformig regel. Man vore frestad att tro, det
nordens luftstreck måste verka till spänstighet i tanken och
styrka 1 handlingen, medan söderns himmel utvecklar käns-
lans liflighet och inbillningens kraft. Men erfarenheten lär,
att känslans djup ingalunda saknas hos nordens folk och ej
handlingens styrka hos söderns. Och äfven åt inbillnings-
kraften bjuder nordens natur en näring så rik som söderns,
men af en annan art. Betrakte man norrskenets skimrande
flammor och månen, som belyser vår snö och danar under-
samma bilder mellan skogens träd och mot bergens väggar,
och vintersolen öfver blank is och gnistrande snö och barr-
skogens gröna träd på den hvitklädda marken, och somma-
rens ljusa nätter! I en sådan natur kan inbillningen dikta
fritt och känslan andas djupt, fastän hon mindre brinner.
Och dessutom förenar naturen med klimatets makt äfven
andra inflytelser: hafvet, floderna, bergen, sandöknarna, step-
perna verka med olika intryck. Och naturen med alla sina
krafter förenade äger dock icke makt att ensam behärska
människan. Andliga inflytelser verka därjämte. Karakteren
danas under skilda intryck; i människans uppfostran är den
fysiska naturen icke den enda bestämmande makten; men
hon är dock en sådan.
Han är då ingen ohjälplig sak, den svenska fattigdomen;
det är vårt eget fel, om vi göra honom hjälplös. Ej behöfva
vi vara något tiggarfolk, hvarken för det kroppsliga eller det
andliga lifsuppehället, om vi ej själfva förskingra vår arfvedel.
»Från Sundets rika strand längst upp till fjällhög nord,
där lappen flyttar kring sin frihet och sin hjord,
hvad skogbekrönta berg, hvad fält med skördar prydda!
O, älska vi vårt land, nog ha vi land att skydda.»
Man kunde äfven säga: »Odla vi vårt land, nog ha vi
land att odla.> Och man kan lägga till: »Orka vi att bruka
vårt förstånd, nog hafva vi förstånd att odla.»
Efter V: E. SVEDELLIUS.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
