Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
38
skulle bönderna varna hvarandra, och ingen skulle följa sin
herre längre än till gränsen. Enhvar skulle fritt fara från det
ena landet till det andra, handla, köpa och sälja efter sitt
behof. Men tjänstefolk skulle icke drifva husbondelöst om-
kring i häradena. Därest fogdarne för pengar såge genom
fingrarna härmed, skulle bönderna förena sig och hjälpa
hvarandra för att tvinga allt-löst folk att taga fast tjänst.
Därest illasinnade människor; begagnande sig af tidernas oro-
lighet, ville samlas för att drifva stigmannaverk, stjäla och
rötva från det ena häradet till det andra, skulle alla hä-
rad stå slikt oväsen emot, hindra och straffa det. I hvar
socken skulle tillsättas en rotmästare och en fjärdingsman,
som skulle tillse, att hvar man hade sina vapen och sin ut-
rustning färdiga, och straffa de försumlige med 3 marks
böter. När bönderna skulle uppbådas, skulle man gå med
budkaflen — en gren eller pinne, som var bränd i ena änden
och krökt i den andra, för att antyda, att den, som icke
följde med, skulle få sin gård bränd och själf blifva hängd
— men ingen fick utskicka den utom fogden, rotmästaren
eller fjärdingsmannen, och budkaflen skulle icke bäras från
by till by af smågossar eller kvinnfolk, utan endast af bon-
den själf, som äfven, när han aflämnade’ den, skulle säga
skälet, hvarför den gick ut. Därest någon försummade detta
eller icke var redo med vapen och full utrustning eller icke
strax följde, skulle han vara hvars mans förrädare och hans
brott icke kunna försonas med böter, utan följas af lifsstraff.
Då krigen mellan Danmark och Sverige efter unionens
upplösning fortsattes med samma raseri eller fördes ännu
vildare och mera ödeläggande än förr, kände gränsboarne,
hvilkas endräkt och ömsesidiga välvilja alltjämt fortlefde,
utan att beröras af det hat, som glödde hos bägge rikenas
eröfringslystna ledare, fortfarande behof af att genom det
gamla medlet något betrygga sig mot krigets olyckor. Bön-
derna vidhöllo med märkvärdig uthållighet dessa sträfvan-
den långt fram i tiden. Bondefreder förekomma ännu i
senare hälften af 1600-talet. Under det blodiga kriget
mellan Karl 11 och Kristian 5, för hvilket i synnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
