Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
testantismens stora, befriande grundsätser Ända in i det
sista står han såsom protestantismens banérförare, och i de
dogmatiska tvister, som ganska snart utbröto inom den evan-
geliska kyrkan, tog han aldrig någon del.
Då han återkommit till sin hembygd, började han att
för de unga prästerne i Strängnäs föreläsa öfver Gamla och
Nya testamentet. Bland dem, som lyssnade till den unge
lärarens ord, var äfven stiftets då varande högste chef, ärke-
djäknen Laurentius Andreg. I honom fann Olaus icke blott
en uppmärksam åhörare, utan äfven en trofast och inflytelse-
rik beskyddare. Och af en sådan blef han snart i starkt
behof. Redan på våren 1523 hade han samlat en flock af
meningsfränder kring sig, för hvilka han utvecklade Luthers
lära, och i ett vid den tiden skrifvet bref klagar den verk-
samme biskop Brask öfver »den förargelse och oro hos fol-
ket, som en predikant åstadkommer genom de predikningar,
han håller för menigheten och hvilka äro fulla af lutherska
men vi hafva ej svårt att gissa det. Grundtanken i hans
satser är den, att legender, kyrkofäder och tradition intet
betyda för vår tro, för hvilken bibelns ord bör vara det enda
rättesnöret; att ingen medlare finnes mellan Gud och män-
niskor utom Kristus allena och att påfven således icke äger
någon makt att meddela oss syndaförlåtelse; att mässan är
af ringa värde i jämförelse med predikan och att tiggar-
ordnarna böra förbjudas.
Samtidigt med att Olaus i sina predikningar uttalade
dessa revolutionära satser, hölls den märkliga valriksdagen
i Strängnäs, på hvilken Gustaf Eriksson utsågs till Sveriges
konung. Att Gustaf under sitt korta uppehåll i samma stad
som Olaus Petri skulle hafva blifvit direkt vunnen för pro-
testantismen, är ett öfverdrifvet påstående, som icke styrkes
af konungens uppträdande under de närmast följande åren.
Konungen gör öfver hufvud taget intryck af en i religiöst af-
seende föga intresserad man. Han var en praktiskt anlagd
statsman, så fri från hvarje mera svärmisk uppfattning, som
det gärna kan tänkas. Nyttan var den ledande grundsatsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
