Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
lefnads slut förblifva vid den evangelisk-lutherska läran och,
om nödvändigheten kräfde det, offra sitt lif för den. Då
utropade ordföranden med hög röst: »Nu är Sverige vordet
en man, och alla hafva vi en Herre och en Gud.»
Denna Uppsala mötes viktigaste del, föranledd af biskop
Peders fråga, hade de mest vidtutseende följder. De när-
varande: riksråden, af hvilka må nämnas Nils Gyllenstierna,
Erik Stenbock, Gustaf Banér, Hogenskild Bielke, lofvade i
sitt eget namn att undanrödja, hvad ännu fanns kvar af ka-
tolsk surdeg, särskildt på de platser i Stockholm, Vadstena
och Drottningholm, där påfvedömet ännu hade kvar sina
starkaste fästen. Till yttermera visso skulle ock, sedan ärke-
biskop blifvit nämnd, en allmän, allvarsam undersökning an-
ställas öfver: hela riket.
Men för att bland de närvarande prästerna riktigt gifva
eftertryck åt den vunna gynnsamma stämningen och förvissa
sig om dess varaktiga inpräglande, uppmanade mötets ord-
förande alla dem bland de närvarande, som ännu kunde
misstänkas vara liturgiens hemliga vänner, att yttra sig.
»Men alla stodo orörliga och stumma.» Han bestraffade nu
i synnerhet de biskopar i Linköping, Västerås och Åbo, som
visat feg eftergifvenhet mot konung Johans papistiska sträf-
vanden:; Emnhvar af dessa styresmän trädde nu, i spetsen
för sina i samma svaghet fallna stiftspräster, jämte åtskilliga
prästmän från ärkestiftet, botgörande fram, bekände sitt affall
och bad om tillgift och förlåtelse. Det gällde afbön för den
liturgiska svagheten. Några föreburo som ursäkt sin okun-
nighet, tvång från myndigheterna eller ock förmännens egna
exempel; de lofvade nu utan invändning att blifva den evan-
geliska läran trogna. Det segrande partiet lät sig nöja med
detta svar och brukade med mycken hofsamhet sin seger.
Anmärkningsvärdt är, att i detta så långa och föröd- :
mjukande tåg af botgörande liturgister endast två präster
märktes från Strängnäs stift, nämligen Haquinus från Öster-
haninge och Laurentius i Grödinge. Detta gaf riksrådet
Gyllenstierna, som tillika var riksdrots och en intresserad
deltagare i Uppsala möte, anledning att tacka biskopen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
