Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34
Kurfursten af Brandenburg slöt förbund med Polen: och
Österrike. En holländsk flotta kunde väntas till Danmarks
hjälp, och underhandlingarna med Englands styresman, Oliver
Cromwell, om förbund och bistånd ledde ej till målet. Svens-
karne kunde blifva inneslutna på halfön. Då kom plöts-
ligt den oväntade underrättelsen, att Frederiksodde fallit i
svenskarnes hand. Yrangel hade vågat en stormning. Den
skicklige ingeniörofficeren Erik Dahlberg hade nattetid, kry-
pande på händer och fötter, undersökt fästningsgrafven, och
den beskrifning, han afgaf, hade stärkt hoppet, att en storm
skulle lyckas. Natten till den 23 oktober ägde stormningen
rum. Under het och blodig strid jagades danskarne från
det ena verket efter det andra, och när morgonen grydde,
svajade den svenska fanan öfver fästningen.
För att krossa Danmarks motstånd var det emellertid
nödvändigt att angripa det i hjärtat af dess makt, d. v. 8.
på öarna. Men detta var ogörligt utan hjälp af flottan, och
denna var för svag. Man borde vara glad, om man kunde
försvara sig, där man stod. Men. de faror, som hotade Karl
Gustaf, stålsatte honom ännu mera, och han fann en bunds-
förvant, på hvilken ingen räknat. Kring medlet af december
började vintern blifva strängare, snön hopades i stora drif-
vor, och floder och mindre vattendrag tillfröso. Det föll
genast konungen in, att, om lyckan vore god, äfven Lilla
Bält kunde tillfrysa. Det hade händt någon gång förut, ehuru
mycket sällan. Köld och tö omväxlade, och tanken på en
öfvergång till Fyen på isen togs upp och öfvergafs gång på
gång. En svensk fottafdelning hade lyckats komma fram
till Lilla Bält och skulle föra hären öfver, om sundet ej lade
sig. Faran var dock så ofantlig, att Karl Gustaf själf bör-
Jade vackla. Men nöden hade ingen lag; han måste fram,
om han ej ville förgås.
Då slog väderleken om till frost. Tidigt om morgonen
den 26 januari hade en korporal och fem ryttare gått öfver
på isen till Brandsö, en liten ö söder om Middelfarts sund,
men råkat i fångenskap, alla utom en. För att utröna, huru-
vida fienden gått öfver från Fyen till Brandsö på isen eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
