Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
rens beskaffenhet varit mera fulländad. Aldrig har Sveriges
rike ensamt gjort en större kraftansträngning. Följden vardt
också, att när krigsföretaget misslyckades, hela svenska väl-
det föll till marken. Det intresse, som är fäst vid detta krig,
måste därför för oss svenskar vara mycket stort, ett intresse,
som för krigaren icke minskas af det förhållandet, att 100
år senare en annan af mästarne i krigets konst, och den
hittills störste af dem alla, Napoleon den store, upprepade
Karl 12:s företag, efter att hafva gjort samma kraftansträng-
ning, med den väldigaste härsmakt, Frankrike dittills haft
under sina fanor, de utmärktaste trupper, och med samma
utgång, franska väldets sönderfallande.
Rysslands gräns mot väster vid tidpunkten för Karl 12:s
afgörande kamp med tsar Peter var väsentligt olika med den
nuvarande. Den följde vid denna tid i hufvyudsak Dnjeper-
fioden och dess biflod Soza samt gick däretter jämnlöpande
med Dimnafloden på omkring 15 sv. mil öster därom till Liv-
lands gräns, långs hvilken den stora Pejpussjön bildade ett
afsevärdt hinder länderna emellan. WNSistnämnda landskap
hörde nämligen, såsom väl bekant, jämte Estland och Inger-
manland till svenska väldet.
Från tre häll kunde man väster ifrån komma till det
inre af Ryssland: från Finland eller Ingermanland öfver
Novgorod till Moskva eller mellersta Volga; genom Litaven,
norr om Pripets sumptrakter, till Smolensk och vidare mot
Moskva, samt slutligen genom det litaviska landskapet Vol-
hynien, söder om de nämnda sumptrakterna, öfver Kiev och
genom Ukraine samt Severien — de nuvarande ryska guver-
nementen Tschernigoy och Pultava — äfvenledes till Moskva
och Stor-Ryssland. I den förstnämnda hufvudriktningen fun-
nos på Karl 12:s tid egentligen blott två anlagda vägar,
den ena på östra, den andra på södra sidan om Ilmensjön.
Den östra vägen passerade nästan uteslutande skogs- och
kärrmarker ända till närheten af Tver. Den västra gick
visserligen att börja med genom fruktbarare nejder; men
framträngandet här försvårades af de otaliga vattendragen
söder om TIlmen, och längre söder ut var Volkonskiskogen
<
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
