Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
gården ligger hans grafsten midt för grefvens graf på Foll-
näs, och på den står att läsa Per Frimodig.
G. UPMARE.
Om kung Fredrik.
Kung Fredrik var icke lång till växten, men undersät-
sig, och en liflig, vänlig herre; han hade en belefvad enskild
mans umgängsamma, otvungna sätt att vara, och man såg
på honom, att han icke blifvit uppfostrad till att blifva
konung samt att han i sin ungdom hade tjänat. År 1694,
under kriget mot Ludvig 14, gjorde han sitt första fälttåg,
som adjutant hos konung Vilhelm 3 af England, hvilken då
förde befälet 1 Nederländerna. Han beskref denne herre
som mycket hetlefrad. En morgon, när då varande prins
Fredrik kommit till hufvudkvarteret för att aflägga sin rap-
port, kom konungens tjänare springande honom till mötes
1 dörren, och efter honom kungen med en käpp i handen.
Då prinsen ville träda tillbaka, lugnade sig konungen och
sade leende: »Jag var nyss litet sysselsatt med husliga ange-
lägenheter; är det något nytt?»
Kung Fredrik brukade flere timmar å rad språka med
sin omgifning och då berätta slika gamla händelser. En
gång talade han t. ex. om sina blessyrer. I en batalj fick
han en kula i bröstet. Hans adjutant sade honom, att
det rann blod utefter ryggen. Fredrik märkte, att kulan
gått tvärs igenom honom, och afvaktade nu det ögonblick,
då han skulle mista sansen och falla. Då detta dröjde, re-
pade han åter mod, red tillbaka och lät förbinda sig, hvar-
vid fanns, att kulan på ett nästan otroligt sätt gått genom
hans kropp, utan att såra honom till döds. Emellertid höll
han snart på att tillsätta lifvet för denna blessyr, då han
några veckor senare i slaget vid Höchstädt, år 1704, blef
så upphettad, att det blott halfläkta såret började starkt
blöda. För att icke midt i fäktningen förlora tiden, lät han
LÅ
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
