Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
153
Från en svensk landsort under
Gustaf 3:s tid.
Under -det första årtiondet efter Gustaf 3:s uppstigande
på tronen var sinnesstämningen i allmänhet, åtminstone inom
Vermland, ganska religiös, fastän starkt uppblandad med
vidskepelse och öfvertro. I de flesta hus gjordes ordentligt
bön med husfolket hvarje afton. Gudstjänsten bevistades
allmänneligen och flitigt alla helgdagar, hvilka den tiden
voro mångfaldigt flere än nu. Samtalsämnena bland stånds-
personer, som fått någon litterär bildning, hade som oftast
en religiös riktning och voro antingen ett slags undersökning
om rätta meningen af mörka bibelspråk eller hågkomster
och citat ur andliga skrifter, sådana som biskop Spegels
Guds verk och hvila, Olof Kolmodins Kvinnospegeln och
dylika. |
De äldres förmaningar till ungdomen uppehöllo sig me-’
rendels omkring den gamla, så ofta förgätna satsen, att guds-
fruktan är vishetens begynnelse. Grofva eder ansågos höge-
ligen- ogudaktiga, men brukades dock af mindre bildade
människor, förnämligast inom militären, som med få undan-
tag var i allt, utom sin tjänst och ofta i den, ganska okun-
nig, hvadan man om ’en okunnig yngling brukade säga: »Han
duger ej till annat än att kastas i knekthopen.> Några få
funnos dock bland denna samhällsklass, som så högt af-
skydde svordomar, att de aldrig tilläto sig en ed. Så fanns
det en gammal humoristisk major, hvilkens högsta bedyrande
var: »Jag vill aldrig väl» eller »Gud låte mig aldrig få räf,
om» 0. S Vv. — Det grofva svärjandet aftog bland herrfolket,
då det började anses oanständigt; fruktan för sällskaps-
> kretsarnas ogillande har ofta varit större än för Guds vrede.
Tron på spöken och trolldom var allmännelig, icke blott
hos allmogen, utan äfven hos de mera upplysta folkklasserna,
och om någon enda fanns, som ej delade denna tro, ansågs
han för en fritänkare, en benämning, som väckte fasa hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>