Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
181
förening med Norge, öfverensstämmande med norska natio-
nens behof — »då äro hans afsikter icke redliga, och norr-
männens undergång är bestämd. Då, landsmän, då låtom oss
uppbjuda allt, hvad kränkt ära, frihetens förlust och rasande
förtviflan ingifva oss! Icke frukta de faran, icke frukta de
död och uppoffring, som sändt mig till denna församling;
detta skola de visa eder på stridens dag.»
I mildare toner uttryckte sig andra representanters
patriotiska känslor. Representanten från Porsgrund, Jörgen
"Aall, som redan på Eidsvold hade visat sig beredd till de
största personliga offer för att understödja fäderneslandets
sanna väl, höll ett varmt föredrag, hvari han erkände nöd-
vändigheten af en förening med Sverige, när den kunde ske
på hederliga villkor och Norges själfständighet försäkras
genom Sveriges erkännande af den på Eidsvold antagna
konstitutionen. I fall kriget å nyo skulle utbryta, därför
att de svenska kommissarierna föresloge andra bestämmelser
än dem, som detta storting ansåg öfverensstämmande med"
grundlagens ande, så ginge han i god för, att de städers
borgare, som hade sändt honom, skulle offra en betydlig
penning på fäderneslandets altare till bestridande af krigets
bördor. : Själf erbjöde han 200 tunnor korn, som till detta
bruk ’ skulle ligga färdiga på hans magasin. »Hvad min
person angår», tillade han, »så, fast detta må hända blefve
det minst gagnande offer, jag i detta fall kunde gifva mitt
fädernesland, känner jag likväl den starkaste kallelse att
erbjuda äfven den till dess tjänst.» Han erbjöd sig att.
öfvertaga ett litet kommando, helst vid Telemarkens rege-
mente, och lofvade att icke lämna denna post, förrän antin-
gen fienden erbjöde fred eller döden blefve hans lott som
Norges försvarare.
Grefve Vedel slöt denna följd af tal. Hvad han hade
haft i sinnet att till stor del föredraga på Hidsvold och där
redan framlagt för sina vänner, men af aktning för den
rådande meningen hållit inne, föredrog han nu, lämpadt
efter "senare inträffade händelser och landets nuvarande
ställning. Nu vågade han med klara ord uttala idéer och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
