- Project Runeberg -  En bok om Sverige / Senare delen. Historia /
190

(1893) With: Richard Bergström, Olof Arvid Stridsberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190 |
allmänna bildningen i Sverige, med Linné; på densamm:
måste sanningsenligt dömas, att Linnés inflytande varit lång
betydligare. Men Linné var lärare vid ett universitet; Ber
zelii lärjungekrets var ringa. Måste det därför beklagas, at
han ej var anställd vid något af Sveriges universitet, så m
det ock ihågkommas, att han i en sådan ställning kansk
ej blifvit allt det, som han blef för vetenskapen. Hva
Sverige måhända förlorat, det har världen vunnit. Berzeliu
var 1 själfva verket genom sina skrifter allas lärare.

Efter P. A. SILJESTRÖM.

Byskomakarens minnen.

Hvar husfader skulle vara skollärare; men detta ålig-
gande kom dock för det mesta på mors lott, och sedan för-
hördes barnen af eller togo examen för far. Det var vanligt
att se mor vid spmnrocken och barnet där bredvid med
boken i hand.

På sommaren 1819 kom en skolmästare till vår socken,
Högsby vid Emån i Småland. Han var från ungdomen för-
därfvad af värk och kunde med möda släpa sig fram mellan
stugorna. Fan talade slarfvigt och kunde nätt och jämt
bruka händerna till att äta och föra pennan. Sedan kom
en annan, som hade en god handstil. Han kunde spela
fiol, och då äfven jag kunde detta, blef det ofta vår syssel-
sättning att dra på med våra fioler, så att det hven om
det, och den öfriga massan till att dansa. Sedan kom åter
en annan. Äfven han var i ungdomen fördärfvad af värk.
Han nyttjade alltid hälsningsordet goddag, som vi icke voro
vana att höra, och därför kallade vi honom »>lille gudda»
(lilla goddag), ty våra hälsningsord voro »gumåra», »gu- —
medda», »gukväll» (god morgon, god middag, 304 kväll), y
och det vanliga svaret var »gusinne» (Gud signe). ;

I

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:27:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/omsverige/2/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free