Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Segersgärde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vintern var arbetets tid par préférance. Ute och
inne herrskade punktlighet och ordning, Som ett
belysande exempel på dessa Rydströms egenskaper
berättas här en liten historia från familjens årliga
vinterresor till svågerns, häradshöfding Bursie i Linköping,
hem, hvilka den tiden, då ingen järnväg fanns, företogs
med egna hästar, hela de 9 å 10 milen.
“Kl. 7 e. m. är jag framme“, hade Rydström skrifvit.
Kl. 6,30 e. m, sade Bursie till sin kusk. “Karlsson,
öppna portarne, ty nu kommer han snart! Kl. 6,45 e.
m. satte Bursie sig vid fönstret och en liten stund
senare uppfångade hans blick svågerns ankommande vagn.
Den lifliga ande som i ungdomsåren så fri och glad
följt egna vägar, lät sig dock, ju längre tiden led,
alltmer indragas och bindas i den allmänna nyttans
tjänst. På 1870- och 1880-talet var Carl Rydströms
tid ifrigt upptagen af nyttans värf, af hans
delägar-skap i Öfverums bruksägendomar, af järnvägars
byggande, ångf ar tygsbolags och brandstodsbolags
grundande, af slöjdskolor, lasarettsstyrelser och
kommunala bestyr i mängd. En nitisk vän af alla odlingens
framsteg kämpade han för dessa med både det talade
och skrifna ordet, tills ålder och sjuldighet alltmera
försvagade hans krafter.
Efter ett långt lidande, afled han den 21 sept. 1895
i det hem, som han till det sista älskade med den
varmaste kärlek.
Han hvilar nu i samma graf som den älskade
farbrodern på Västerviks kyrkogård.
Men på Segersgärde bo ännu Carl Rydströms änka
och dotter, finnande sin lust i att bruka och vårda det
hem, som så länge varit deras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
