Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Företal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Företal.
För hvar och en, som haft lyckan att växa upp i en rik och
skön natur, bör det vara klart, att man också får kärlek till den,
att man, så att säga, växer sig alltmera in i densamma.
Har man då, sedan flera generationer, fått denna kärlek som
arf, så har man inte häller kunnat glömma de sägner, historier
och kulturskildringar, som, redan i den späda åldern, väckte så
många drömmar och tankar till lif i barnets själ.
Vid vinterbrasans sken, i sommarens dalande kvällar, har jag,
från gamla trotjänares och andra kära vänners läppar hört
mången romantisk historia från det gamla Tjust, hvilken jag gömt
djupt inne i själens bilderkammare.
Innan ännu alla gamla liksinnade vänner från fordom gått
bort, har jag frågat och forskat i deras oskrifna och skrifna
minnen och anteckningar, sökt att se med deras ögon och af dem
lära af lifvet.
Hvad de funno tid till och nöje uti, det försvinner nu
alltmera, där nyare tiders realism, som krossar gamla tiders idealer,
går segrande fram i den hårda lifskamp, hvarunder vi sträfva.
Men hvarje tid har ju sitt berättigande och sina idéer och
kanske kan det vara roligt att jämföra de ena med de andra.
Säkerligen voro forna tiders män och kvinnor af ett
härdigare släkte än vårt, starkare i kärlek och hat, mindre förfinade i
känslor och smak, utan ömtåliga nerver, men dådkraftiga i arbetet
och lugna i hvilan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 13:28:35 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/omtjust/1-2/0005.html
