Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Helgerum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tidigt inskärptes hos den unga Sophie tanken att
hennes rika anlag vore en dyrbar Guds gåfva, för hvil-
ken hon stode i ansvar och vore skyldig att, genom sin
utveckling återbära. Modern tänkte härvid egentligen
på musiken, men det var af fadern, som Sophies aning
väcktes om, att hennes egentliga styrka låge i något
annat, och ännu på gamla dagar mindes hon det beröm
hon af honom fått för en svensk uppsats och den utsikt
han öppnade för henne att en gång med pennan kunna
bidraga till sitt uppehälle. Han var angelägen att vänja
henne vid den tanken, att hon, möjligen i en framtid
ej skulle kunna räkna på det öfverflöd, i hvilket hon
vuxit upp. “Strängt, men dock så, att kärleken anades
under strängheten“ uppvuxo Lejonhufvuds fem barn på
I-Ielgerum. Redan i sitt 13:de år miste dock Sophie det
kära hem, där hon, full af upptåg och påhitt, deltagit i
brödernas muntra lekar och uppsamlat månget kun-
skapskorn från deras undervisning af skickliga lärare.
Den vackra yngre systern stod dock alltid hennes hjärta
närmast.
Så danades den starka kvinnosjäl, som sedan blef
banbrytande för så många systersjälar och som, sund
och fri från bördens fördomar, kunde tillgodogöra sig
dess högsta kultur. År 1836 sålde baron Lejonhufvud
det hem, som hans dotter aldrig upphörde att älska
och intressera sig för. Då hon, som fru Adlersparre
gästade Keyska familjen på Sundsholm, besökte hon
med dem det gamla hemmet, där hon, med tårade ögon,
uppsökte alla kära minnesrika platser och kvarlefvande
gamla tjänare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
