Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vinäs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undan smeden och fråntog honom hästskon. Sedan
han virat sin näsduk om densamma, böjde han lätt ut
den efter hästhofven. Ramel, imponerad af denna
jättestyrka, aktade sig sedan att genom hårdhet mot sin
hustru reta hennes broder.
En annan gång skulle excellensen fara till
Casimirs-borg. Vägen dit var då ej färdig öfver det s. k.
Norrlandet utan man for ned på Ullevi äng och fortsatte
sedan med färja till Casimirsborg. Ulleviboarne ville
ha sin äng i fred och stängde den med en grind.
Lewenhaupt kom resande och fick se en nyuppsatt
grind. Då blef han rasande och steg ur vagnen samt
spatserade bort till grinden, där han först lyfte bort
den ena och sedan den andra grindstolpen. Slutligen
slängde han hela grinden i diket, hvarpå han belåten
fortsatte sin färd.
En annan gång när excellensen var ute och åkte,
mötte han inspektören på Odensviholm som icke nog
fort och fullständigt vek ur vägen. Äfven nu sprang
excellensen ur sin släde — det var nämligen
vintertiden — och innan inspektören hann säga ett ord låg
han med hela sitt ekipage ett stycke in på gärdet, tack
vare excellensens herkuliska armstyrka.
När inspektören hämtat sig något, framstammade
han en fråga om hvem det vore, som så behandlat
honom. “Är det någon som frågar, så säg att det var
Lejonhufvud/“ genmälte excellensen lugnt. Han kallade
sig nämligen med förkärlek för ättens svenska namn.
Genom sitt namn och sina rikedomar uppsteg han
till rikets högsta värdigheter som general,
serafimer-riddare och en af rikets herrar. År 1849 gifte han sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
