Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hand sägande: “tag nu denna klenod, som er
tillhörighet; jag har ej längre rättighet att bära den, hvilket
jag förut under tre år gjort, närmast mitt hjärta!“
Klockan inneslöt den nyblifna grefvinnan Ekeblads
porträtt.
Fryxell säger i sin 41 del. sid. 191 att, “hertig Carl
var häftigt förälskad i Fröken Brita Horn och att
Gustaf III påskyndade sin förmälning, emedan han ville
betrygga arfföljden innan möjligen ett giftermål komme
till stånd mellan hertigen och fröken Horn, då den
senares mäktiga släkt kanske skulle vilja hjälpa
hertigen till tronföljden.“
Af sin moder hade den unga grefvinnan ärft ett
svårmodigt lynne. Sällan såg man henne glad.
Lyckligast syntes hon, när hon drömmande fick vandra
kring i sin barndoms parker vid det sköna Fogelvik
och till vattnet drogs oemotståndligt hennes håg.
I-Iennes äktenskap var barnlöst, men hon älskade
barn och upptog därföre ett par små fattiga flickor i
sitt hem Marieholm vid Mariestad, där hennes make
som länets höfding residerade. Den ena af dessa, den
lilla älskliga Elsa Piscator, medförde hon från ett besök
vid sitt barndomshem. Det var den lilla Elsa
förun-nadt att med sitt joller och sina smekningar skingra
månget moln på sin fostermoders panna.
Tungsinnet blef dock till slut denna alltför
öfver-väldigande. En söndagsmorgon såg det hemvändande
kyrkfolket en liten grön sammetssko ligga vid stranden
af den förbiflytande Tidan och i dess djup fann det
den döda grefvinnan, som i ett anfall af svårmod själf
gjort ett slut på sina lidanden den 13 mars 1781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
