Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryseruns socken - Fogelvik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
återbesatte denne vid försoningen med rådet de tvänne
höga riksämbeten, som i nära fyrtio år varit lediga.
Härvid tillgick sålunda “att först framträdde riksrådet
Christer Nilsson Wase och mottog af konungen ett litet
svärd till tecken på sitt ämbetes makt och myndighet.
Men då konungen sedan skulle till riksmarsk inviga
den unge Karl Knutsson, gaf han honom väl den därvid
brukliga stafven, men den öfliga ringen vägrade han
att samtidigt lämna. Och då Karl knäböjande mottog
stafven, gaf konungen, som samtidigt skulle undervisa
honom om sitt ämbetes plikter, det rådet, “Att han icke
skulle utsträcka sina fotter längre än skinnfällen räckte“.
Men redan året därpå var Erik afsatt och Karl
Knutsson jämte Engelbrekt Sverges riksföreståndare.
Karls stora rikedom och lysande lefnadssätt, förenadt
med slösande gifmildhet, skaffade honom många
anhängare, på samma gång hans maktlystnad blef allt större
och de medel han använde att tillfredsställa den allt
mindre välbetänkta.
År 1436 miste Karl sin första gemål, som då fick sin
lägerstad i Vadstena kloster.
Hos sin syster Birgitta, gift med Gustaf Karlsson
(Gumsehufvud) från Stora Bjurum i Västergötland, hade
Karl träffat systerns svägerska den unga och sköna
Katarina. Hennes far riddaren Karl Ormsson
(Gumsehufvud) var ståthållare på Västerås och öfver Dalarne.
Karl vann snart Katarinas hjärta och hand och firade
under tolf dagars fästligheter sitt bröllop med henne.
Bilden af Karl Knutsson blir fylligare och vackrare,
då man ser den bredvid Katarinas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
