Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tryseruns socken - Ett gammalt bondehem i Tjust. Ur riksdagsman Sigurd Carlssons släktkrönika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl Karlsson fick iröjda sig åt sin gård och sitt hem
i sjuttiofem år. Han fick se barn och barnbarn växa
upp och gården bära rika skördar, innan han (år 1880)
lämnade det jordiska.
Hans tre söner voro då burgna och ansedda män.
Den äldste, nämndemannen Alfred (född 1829), var gift
med Augusta Hernström från Fårö, hvilken gård
ma-karne öfvertogo och väl bebyggde. Fint skulle det vara,
och fint var det, men dugligheten var också stor och
berömd, och då bar det ena väl upp det andra.
Sonen August (född 1835) gifte sig med Fredrika
Ankarstrand på Rödja gård vid Rumma-ån nära Gamleby,
där makarne bosatte sig. Äktenskapet var mycket
lyckligt, ehuru barnlöst. När hustrun dog, sörjde mannen
henne djupt.
Gamle rusthållaren i Rödja lefde sedan som en
patriark bland sina tjänare. En af dessa, här bosatt, brukar
berätta om sin afhållne husbonde, hur han började hvar
dag med en kort bön tillsammans med tjänarne, och hur
han höll gudstjänst hemma de söndagar, man ej for till
kyrkan. Alla hustruns tillhörigheter förvarades väl i
kista och skåp. De framtogos en gång om året att
vädras och synas. Då stod gubben bredvid med tårade
ögon.
“Men när brorsonen Sigurd kom gående nere vid
järnvägen tvärs öfver skogen från Solberga, och gubben
från sitt fönster såg den synen, då strålade ögonen af
glädje, ty Sigurd var honoms allt. Åh, så glad han var
åt sin Sigurd!“
Vid husförhör och i juletid, då hade rusthållaren sina
stora kalaser, och de bevistades, utom af släkten, af kyrko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
