Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag vill därföre, efter en skiss i Västerviks
Veckoblads julnummer för år 1913, här anföra hvad docenten
Yngve Brilioth där skrifvit om denne märklige man.
“Biskop Nils Hermanssons minne i Tjust.
I den tiden, då herr Thore var curatus i Gamla
Västervik, herr Nils, kanik i Linköping, var praebendatus
i Lofta, herr Bengt kyrkopräst i Ed, Henrik i Tryserum
och Franciscus i Dalhem, hände det sig, att herr Nils
Hermansson, genom Guds nåd biskop af Linköping,
kände sitt slut nalkas. Han lät då bära sig ut ur sitt
hus till en bädd, som tillreddes så, att han från den
kunde se sin domkyrka, och vänd mot denna grät han
mycket, så att man trodde, att han under en timmes tid
stadigt bedit till Herren för dess välfärd och innerligt
anförtrott den åt Gud allsmäktig, den heliga jungfrun
och apostlarna Paulus och Petrus, till hvilka heligas ära
den blivit invigd. Sedan lät han sig föras in i sitt hus
igen och insomnade lyckligt i Herren i sitt sextiofemte
ålders år, det sjuttonde af sitt biskopsdöme, den 2 maj
året efter Herrens mandomsanammelse ett tusen tre
hundra och nittio ett. En rätt biskop hade han varit och
en from Herrens tjänare i alla sina dagar. Därför
troddes det snart, att han var en äf dem, som Herren ville
ära genom att åt hans kvarlefvor förläna underbara
krafter att bota sjuka och genom att hjälpa dem, som
anropade den salige mannens namn och lofvade att
bringa skänker till hans hvilostad. Många voro de
mirakel, man så berättade, och af dessa upptecknades de
märkligaste. I alla delar af det stift, hvars herde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
